underbara låtar och helt fantastiskt gjorda videos.
Tänk vad jag älskar när man sitter och kollar på videos där folk lagt upp original låtarna + tillhörande animationer inne på youtube så hittar man någon helt fantastiskt duktig människa som har sjukt bra musiksmak och som är sjukt duktig på att göra amvs.
Ibland undrar jag om jag borde gå tillbaka till att göra amvs jag med... Det är faktiskt riktigt kul även om det tar förbannat lång tid (i alla fall i movie maker). Enda problemet är att jag inte orkar sitta och leta efter någon anime i HD och sedan bra låtar i HD och ladda ned (haha, det blir seriöst inte fint när man gör grejor skit bra men har as dålig kvalité på bilden och ljudet). Och jag var nog aldrig bra på att göra amvs där för flera år sedan när jag ägnade mig åt det. Men man blir aldrig bra om man inte tränar.
Och ja, jag är så jävla mycket nörd av Naruto som man kan bli för tillfället, hehe. Den har nog helt ärligt blivit min nya favorit anime. (:
Och vi har en vinnare...
iPad + Sketchbook
Jag nämnde för några dagar sedan att jag ska försöka vara med i en tävling. Så jag drog upp paddan på tåget idag och satt med den i högsta hugg helt insjunken i tankar från det att jag satte mig ned och väntade på att tåget skulle avgå tills dess att den stannade i Knivsta. Jag var inte säker på om jag gillade den förra draken jag gjorde, men jag gillade min idé med lysgrejorna på huvudet (är ganska så säker på att det finns en väldigt frän djuphavsfisk med något liknande), så jag behöll det på denna också, men den fick en stor lysgrej på svanstippen också. Men denna är jag säker på, jag gillar den och denna är vad jag tänker rita till tävlingen.
Enda problemet nu är att välja passande färger (färgerna på bilden är tillfälliga och egentligen bara till för att man ska se vad som är fjäll, vad som är fenor och vad som är lysgrejorna) och komma på någon fin bild... Men först har jag tre bilder minst som jag tänker rita klart innan jag börjar med denna.
NAMNLÖSA ORD - Tidens ord
Att leva i nuet och se det som en gång varit. Det som en gång fanns kommer aldrig att återfås av livet nu, det är för alltid svunnet och förlorat i minnet – i orden av tiden som ingen må vara. Allt som en gång var idag kommer aldrig att bli imorgon.
Orden som inpräntats på näthinnorna och i ett av minnets alla fack är fortfarande kvar, de kommer aldrig att glömmas och aldrig att gömmas. Även om innebörden förblivit en gåta för mina näthinnors alla sinnens vett, förblir de alltid av värde och sanning in i allra minsta etikett. De är likt den sträva, knapriga, och torra ytan hos brödet jag glömde i ugnen, deras smak är för alltid ihågkommen i stavelser och känsla för innebörden.
Strävan efter att förstå det som vi aldrig var menade att veta kommer att framstå som vansinne i en galen individs minne. Det är likt regnets isande nålar som föll ifrån himlen likt ålar denna morgon. Man är menad till att känna dess sting och kyla, blåsten som får dess vattniga konsistens att korsas i alla håll och några där till. I näthinnas gömma skall minnen alltid finnas, med prakt och högmod för vad som varit och drömmar vi aldrig funnit.
Multnande pappersark med ord vars mening en gång betydde allt och ryggar som klena ligger i ens hand. Det sträva materialet som skär sig emot den känsliga huden, är en känsla av hopp och av sunt förnuft. Vem försöker de lura?
Det är i de ändlösa orden ifrån en svunnen tid, ifrån tidens ord, som fantasin hålls vid liv. Varken med eller utan, varken ensam eller enad. De finns ingenstans att finna, det finns ingenstans som de inte finns.
I see it in your eyes that you're listenin'
Snälla skit i Idol medan du fortfarande kan Moa, låt inte deras skitkontrakt ta din fina röst. Du kan ju fan bli känd här och nu i mina ögon. Ett som är säkert är att jag skulle droga sönder dina låtar!
jag ser idag, jag ser inatt.
iPad + instagram / iPad + Sketchbook
Jag blev väldigt förtjust i den lilla skrivaren Pebble inne på tryckeriet idag. Den var ganska söt (ja, det kanske låter konstigt att säga så om en skrivare, men ändå, den var söt) och jag förstod mig faktiskt på hur man använde den. Undrar om jag kan få göra något eget på den någon gång i framtiden, det vore kul.
När jag satt och väntade på tåget för att jag kom åtta minuter efter att 16:13 tåget hade gått så satte jag mig rakt upp och ned för att kladda lite på paddan medan jag väntade på 16:43 tåget. Jag har nämligen så gott som lovat en vän till mig inne på DC att jag ska vara med i hennes tävling där man ska hitta på en sk. "deep sea dragon". Man har helt fria händer och den ska vara klar någon gång i oktober (nu kommer jag inte ihåg exakt datum, men jag tror att det var den femtonde)... Så ja, jag skummade lite där när jag satt och väntade på tåget. Dock vet jag inte om jag gillar det jag kladdade ihop, men, men, jag har några veckor på mig att skumma fram massor innan jag försöker hinna klart med en bild. Det blir första rit-tävlingen för min del. Borde jag vara nervös för att majoriteten av alla andra som ska vara med har ritat drakar betydligt mycket längre än mig och är mycket bättre på att rita än vad jag är?
WAI - In progress II
Detta är punkten när det tar stopp, det är så här långt som min ork räcker när det gäller att rita med datormusen. Ungefär halvvägs på en bild alltså. Nu tänker jag inte göra mer med datormusen på denna, om jag någonsin ska bli klar med den så kommer det inte funka. Jag tänker göra klart det sista med ritplattan. För jag vill verkligen bli klar med den, och jag är fast bestluten att bli klar med den (jag behöver en ny bakgrundsbild till datorn i skolan, just nu har jag "Please begin to breath" som jag ritade i våras, men den är för deprimerande och påminner mig om Tjabo eftersom jag ritade den när han hade lämnat mig för att få ut min sorg).
Men tyvärr så blir det inte just nu, jag har två rum, ett badrum och ett akvarium att städa. Så jag kanske inte ens hinner rita något idag på denna. Undrar hur fort jag kan städa klart rummet och faktiskt göra klart allt innan jag sätter mig ned och vilar igen? Det ska jag nog fan kolla upp, för det vore kul att veta.
i detta färglösa regn som inspirerar
Det jag kommer ägna kvällen åt kommer visserligen inte vara det som jag blivit inspierad till att göra, jag är egentligen inte sugen på att rita digitalt just nu (men jag känner att jag måste göra klart några bilder så snart som möjligt).
"Ride out this storm... And live to fight another day."
~the Chronicler, TLOS - Eternal Night
Lustigast av allt är att det inte alls är något Spyro-relaterat som jag fick i skallen även fast det är där ifrån min inspiration kom... Ganska fint ändå, hoppas att jag kommer ihåg det tills dess att jag får tid att få ned det på papper. Så jag borde skynda mig på, verkligen skynda mig på.
Pasech and Dezus
Strong and confident, Pasech acts as if he doesn't care for others, even though he cares.
Sometimes it's a great advantage to be the first vampire male in the clan. He became Curse's right paw and is always close at hand as soon as she needs him. In the beginning he thought Curse was just a extremely close friend, but it didn't take too long until he realized that he cared for her more than that. Both of them tell one another their deepest thoughts about almost everything; it was no surprise such a friendship became love.
When Curse isn't around, he often takes the wheel in decision-making. He has great leader instincts and takes the responsibility for everyone in the clan; some of them even think that Curse isn't the only leader of the clan, they think Pasech is their leader as well.
Dreamer, loyal and the most skilled magician in their cave.
Dezus was the first magi dragon in the family. He has always been a lad that loves to explore and find new places. Since he was the only magi dragon in the cave when he was young he had to understand how he was supposed to control his magic on his own. That worked quite well, he hadn't any problems at all to understand magic since he was born to wield its power.
As time passed by and other magi dragons came to their family, he became their teacher and taught them the magic he knew. They all respected him since they knew how powerful he was and they all knew that he was the most skilled magician in their cave. He always tries to come up with new spells; that's also why so many respect him, since not many of them dare to take the step into the unknown.
Dezus is their master magician, no matter what.
Detta är mig i ett nötskal, det är genom att skriva texter likt dessa som jag tränar på min engelska. Det finns nog mest troligt något fel i dem som varken jag eller mina bekanta som gett mig kritik på dem sett, men, men. För att vara skrivna av mig är det en stor förbättring ifrån det jag skrev förr i tiden.
"Here I am, Deidara-senpai! :D"
iPad + Sketchbook
Jag blev en latmask med denna på slutet och orkade verkligen inte ge mig in på att göra de vita ränderna runt om molnen på deras kappor, än mindre försöka pilla in molnet på Tobis (han till höger) arm. Så ursäkta för det, hehe.
Det är kul att rita på paddan, men jag föredrar nog ändå ritplattan/datormusen+datorn eller penna/färg+papper (men det är ju trevligt att jag kan rita vart jag än går i skolan nu med paddan om jag glömt papper+pennan hemma).
Ursäkta för den fasligt dåliga bloggningen ifrån min del... Jag har en hel del bilder ifrån D60 på datorn just nu + att hela minnet som jag har i D60 just nu är fyllt av porträttbilder (plus en regnbåge som fick vara kvar för att bilderna inte skulle börja om att heta 0001 igen), så jag ska försöka bättra mig.
afraid of the past.
iPad + Instagram
Var uppe tidigt idag som vanligt för att jobba... Av någon anledning tog det ungefär en timma kortare än vad det brukar ta, så det kändes fint och jag blev riktigt pepp på att slita hela helgen med saker jag behöver göra.
Vid lunch bar det av in till Uppsala och jag gjorde ett välbehövligt besök på Panduro som öppnat i Gränby - kom hem med tretton nya Promarkers, en Fine liner, ett nytt ritblock, och ett fint pennskrin till mina Promarkers (dock behöver jag ett till, för jag har tre för mycket för att alla ska få plats). Efter det besökte vi djuraffären jag jobbade extra på när de behövde hjälp förr i tiden för att hämta Fridolf (vänstra bilden). Dock tror jag att han inte trivs inne i Tjabos terrarium, i mina ögon verkar han vara rädd... Så jag börjar undra om Tjabo fortfarande är kvar där - helt ärligt så tvivlar jag inte på det eftersom jag brukar höra saker då och då ifrån den delen av vardagsrummet där terrariumet står, så för mig kan det mycket väl vara så att Tjabo är kvar där än... Så jag vet inte... Det känns inte överdrivet bra egentligen, men jag har inte mycket att säga till om så det finns inte precis något jag kan göra åt det. Det är inte precis så att jag kan prata med de döda, jag hör och känner av dem bara.
Egentligen är jag trött redan nu, men jag tänker vara uppe ett tag till... Måste rita klart "WaI" så snart som möjligt... Plus att jag måste börja spåna i hur sjutton det var jag hade tänkt rita Nui-Jaga för ett tag sedan... Sedan blir det Promarkers som fan! Tänker testa att börja rita demoner med Promarkers också, det blir så tråkigt med blyerts i längden även om det blir snyggt som fan om man sitter så många timmar som jag gör med det jag ritar.
Ha en fortsatt trevlig kväll gott folk!
det fanns en tid då jag älskade det.
Det var i början av år 2007 som jag bestämde mig för att jag inte längre ville rita som en åttaåring och beslöt mig för att mitt mål var att alltid sträva (kanske till och med tvinga om det behövdes) mig själv till att bli bättre. Jag ville kunna rita lika bra som alla andra, jag ville bli bättre än alla andra omkring mig.
Under ett par års tid var det bara drakar, manga och demoner som jag ritade. Manga hade överhanden och jag hade en glöd likt ingen annan att rita det, så gott som varje dag ritade jag någon bild på någon manga karaktär som antingen var med i någon anime som jag gillade (på den tiden var det YGO som var nummer ett för mig) eller något som jag hittade på för stunden... Men något hände och drakar tog över allt (ja, till och med att rita demoner blev mer sällan och sällan). Glöden jag en gång hade dog ut och jag har inte ritat manga med den glöden jag en gång hade under dryga två års tid nu (tyvärr räknar jag inte [Slifer] eller [Tobi] till manga, Slifer ville jag egentligen inte rita, den ritade jag för att jag inte hade något annat val, men gjorde mig själv mer intresserad av att avsluta den bilden genom att rita just honom. Tobi där emot ritade jag för att jag ville, men jag kallar den bilden ändå inte för manga).
Men den senaste tiden har jag suttit inne på dA mer än vanligt, jag har hittat en person som kallar sig för SkyGiratina och hon ritar manga som jag inte sett någon annan göra tidigare. Det är som om Masashi Kishimoto har lärt henne exakt hur man ska göra för att rita så det ska se ut som en bild som mycket väl skulle kunna vara med i t.ex. Naruto Shippuuden. Helt oroligt kort och gott, jag blir inte klok på hur mycket övning hon måste ha lagt ned på att bli så pass bra som hon är. Hon ritar karaktärerna ifrån speciellt Naruto Shippuuden som om hon har varit med och ritat animen och hennes egen karaktär är så otrolig att man kan tro att hon varit med i bakgrunden någonstans om man inte sett hela Naruto Shippuuden (eller rättare sagt, alla delarna som hitills gjorts).
Det är något med hennes bilder helt enkelt... Jag vet inte vad, men något är det, som fått mig att vilja ta tillbaka det jag förlorade för så länge sedan. En beslutsamhet har vaknat till liv inom mig igen, denna gången inte bara målet om att bli bättre. Jag tänker lära mig att rita manga igen. Inget ska stoppa mig, jag tänker inte ge upp, visst hatar jag konturer och skuggor som inte tonar ut sig till färgen bredvid, men det är bara att acceptera - det är manga.
Ursäkta om detta inte är så kul för er att läsa, men jag skriver mina tankar istället för att säga dem högt. Och detta hjälper mig faktiskt att motivera mig själv ännu mer att se till så jag en dag kan nå mitt mål.
uggla i all grönska för att du är en uggla.
iPad + Sketchbook
Denna tog mig ungefär tretio minuter att göra. Och självklart glömde jag bort att färga klorna för att jag glömde bort att jag inte visste vilken färg de är... För övrigt har jag egentligen inte en aning om hur ugglor ser ut (har aldrig ritat ugglor förr), så jag försökte minnas hur den lilla bruna ugglan i "The legend of the guardians" såg ut (ni vet den lilla roliga saken, hehe) - har sett den filmen två gånger så det var svårt att minnas exakt.
Anledningen till att jag ritade den var för att vi satt och väntade på att ha klassråd och jag frågade vad jag skulle rita, och Marija tyckte att jag skulle rita en uggla, så ja. Det fick bli en uggla. Marija gillar grönt, så därför kom jag fram till att gröna ögon och grön bakgrund var perfekt.
Gissa hur röd i facet jag blev när alla hörde Marijas reaktion när jag visade den för henne och frågade om de också kunde få se? Ett ord; Röd.
Det är ett försök till att le.
Det finns saker som ej får ske,
Djupt ner i ett hjärta,
Det är ett försök till att le,
En sak som ingen kan se,
Djupt ner finns en smärta,
Det finns saker som ej får ske,
Kanske ett trappsteg upp för te,
En sorg likt en ärta,
Det är ett försök till att le,
Det är svårt att förutse så sne,
Eller kanske likt en pärta?
Det finns saker som ej får ske,
Vad vill du härmed förutse?
Känner du det behjärta?
Det är ett försök till att le,
Bara tar och har inget att ge,
Du känner det smärta,
Det var en underbar fe,
Det finns saker som ej får ske.
Skrev denna för flera år sedan (jag tror att det var sommaren mellan åttan och nian), och bara för att jag saknar att vara poet så kände jag för att visa den eftersom jag tydligen inte hade gjort det innan och eftersom jag fortfarande gillar den ganska mycket.
Två dagar
iPad + Instagram
Skolan började för mig igår som sagt, det är faktiskt riktigt skönt att den har gjort det, för jag har nog saknat skolan riktigt mycket nu under sommarens gång. Jag gillar att strosa runt i korridorerna igen och att på rasterna bara sitta och slappa på en stol (fast nu har man sällskap av paddorna också så då är det trevligt att se på anime eller fotografera lite - Jocke och hans padda blev mina första offer, hehe).
WAI - In progress
Jag kände inte riktigt för att spamma ned twitter ännu mer med en massa WIP bilder på denna, så jag visar en här istället. Skulle nog kunna påstå att jag är ungefär lite mer än halvvägs med bilden (okey, jag är nog betydligt längre än halvvägs, det är bara vingarna, svansen och lite grejor kvar på bakgrunden att göra).
Egentligen hade jag önskat att jag var klar med den nu, men, men... Jag tänker inte skämmas allt för mycket, för jag hade inte väntat mig att det skulle bli så som det blev när jag höll på med [videon] fortfarande... Visst, fjällen är rejält olika stora överallt, men det är ganska svårt att få det lika stort överallt med datormusen (det är nog så gott som omöjligt, det är svårt med ritplattan).
Imorgon är det första dagen på mitt sista läsår i skolan. Jag är i ett väldigt neutralt läge till hurvida jag vill att den ska komma eller inte - det spelar helt ärligt ingen roll för mig. Mitt schema för i år är inte kul, det kommer se olika ut varje vecka så jag kommer aldrig att lära mig det utantill.
Blast from the past.
Alla fotografierna exponerades sommaren 2005 med troligtvist en engångskamera.
Jag försöker lära mig hur man använder min scanner, även fast den bara har en knapp så är den förbannat svår att lyckas scanna in negativen med. Dock tror jag att jag tänker köpa någon som är "värre" i framtiden, för jag gillar verkligen inte att jag var tvungen att redigera fotografierna (nej, det är inget fel på att redigera kontrasten och ljuset lite, på digitala bilder dvs, men jag vill inte redigera mina analoga bilder) när de väl kommit in på datorn.
Bli vald och inte väljas
En gång i tiden var alla valen lätta, jag tänkte inte mycket och gick på den där ”ja, detta är så jävla rätt”-känslan i magen. Det var en december dag 2008 som jag kom fram till att fotografera var vad jag ville göra i framtiden och därmed började jag titta på systemkameror. Det var antingen eller, antingen var det en Canon EOS 1000D eller en Nikon D60 som jag skulle gå hem med någon dag i framtiden. Innan jag ens hade besökt någon affär som sålde kameror hade jag sett lite bilder i reklamen på en Nikon D60, för mig var det kärlek vid första ögonkastet…
När jag väl stod i affären för att äntligen få komma hem med en efterlängtad kamera hittade min mamma en Canon EOS 1000D, jag tittade på den i dryga tre sekunder innan jag vände mig bort. Jag minns inte om jag sade det högt, åtminstone så tänkte jag något i stil med: ”Det var en Nikon D60 jag kom för, och det är en sådan jag ska gå hem med”
Mitt val då var enkelt och rakt på sak, jag visste inte ett skit rent ut sagt om vad slutartid, bländare och ISO var. Megapixlar var det enda jag hade ett litet hum om vad det var – det var det enda jag hade hört folk prata om tidigare och att många ansåg att kameran var bättre med ett så högt antal megapixlar. Jag kunde inget på den tiden, så det förklarar nog en hel del om varför det var så lätt att välja då – det var helt enkelt så att jag gick på utseendet.
Nu står jag där igen för att välja, och jag vet knappt ut eller in. Idag kan jag, för jag har haft den finaste och bästa läraren av alla lärare jag någonsin haft, det vill säga min D60. Så mitt problem idag större än vad det var då. Allt var så enkelt förr, nu velar jag hit och dit, jag väntar och tittar – utan att komma någon vart eller få ihop en vettig lösning.
För några månader sedan tyckte jag det var svårt att välja vilket stativ jag skulle köpa, men detta är betydligt värre. Jag har lovat mig själv att det är Nikon som ska vara med mig digitalt och Canon som ska vara med mig analogt. Men nu de senaste dagarna har jag börjat tvivla på om jag kommer att kunna hålla det. Om inte något händer snart går jag mitt itu.
Egentligen har jag inte haft för avsikt att nämna något av detta här, men jag behövde skriva av mig lite.
Where am I? - Så ritar jag med datormusen.
Jag fick ett önskemål för ett bra tag sedan, detta önskemålet gällde att jag skulle visa hur jag ritar med datormusen. Dock ville jag visa hur jag gör en hel bild och inte bara en halv bild som videon ovan innehåller, men mitt screen capture dog igen (före movie maker dog för en gångs skull), så jag kan inte filma mer... Men jag hoppas att detta duger i alla fall tills jag hittar något nytt att filma med, men när jag väl gör det så tänker jag visa på någon annan bild hur jag gör när jag skuggar med datormusen eftersom jag inte vill vänta med denna (om inte annat gör jag någon lite mindre detaljerad bild så jag kan göra en video som är ifrån första sträcket till signaturen är gjord). Jag hoppas även ni finner denna kanske mer roande att se än vad de senaste videosarna jag gjort har varit - jag lade faktiskt in lite fin musik på denna, så ni får höra det jag lyssnat på medan jag ritat denna, låtarna heter "Through the never" och "The struggle within".
Bilden ska i alla fall föreställa Arice (ni kanske minns [denna] som jag kladdade ihop henne som ett spöke i, detta är andra gången som jag ritar henne på datorn), dock vet jag inte riktigt om bilden är ifrån innan eller efter hon dog... Det är för mig en gåta utan svar.
Och nu tänkte jag fortsätta rita på den, det kommer ta en jävla tid eftersom det är med datormusen jag gör den.
Twins of darkness
större finns [här] - en halvt färdig in progress-bild på skissen finns [här] - karaktärerna tillhör Lego.
Detta är då finaste Chadok och Gahdok (min version av dem alltså), två av mina favoriter (antagligen för att de är drakar, hehe). För att inte tala om att detta är målningen jag satt och målade under åtta timmars tid igår. Jag är nöjd, fasligt nöjd. Dock är detta inte den typen av bild som ska vara fin på nära håll, så ursäkta om ni inte tycker den ser så fin ut på fotografiet (för att inte tala om, ursäkta för det gul/bruna ljuset där i högra sidan av bilden, jag var tvungen att använda taklampan för att lysa upp rummet eftersom det ska till och regna här - eller något sådant, mysko ser himlen ut i alla fall).
Den är alltså målad med oljefärger och är mitt första seriösa försök vad gäller att måla med det - så jag är förvånad att jag lyckades så pass bra med den. Det är även min sista gång att måla med det. Innan någon frågar, de gröna cirklarna med krummelutter i betyder "We are twins of darkness".
Jag hade egentligen hoppats på att få gå ut och fotografera lite nya självporträtt idag, men vädret vill inte som jag vill, det spöregnade imorrse så det är dyblött ute och himlen ser som sagt mysko ut... Så jag får snällt hålla mig inne.
lycka är som allra bäst i färg.
Ni kan nog inte förstå hur mycket jag vill måla och rita just nu, jag vill bara gå in på min favorit hemsida med mina favorit konstnärs saker och klicka hem lite akvarellfärger och annat fint så jag kan måla, måla, måla, måla.
Om inte annat kan ni inte förstå hur mycket jag vill ha ur den där bilden som jag har haft i huvudet i nog en och en halv veckas tid nu. Jag kanske borde tillåta mig själv att rita den så jag blir av med den och kan fokusera på de sakerna jag egentligen måste göra...? Vi får se helt enkelt. Jag bjuder i alla fall på låten som har gett min den bliden i huvudet, så jag hoppas ni finner den lika fin som jag finner den (den är faktiskt bland de lugnaste låtarna jag gillar).
Uncategorized
Memories 2011
Memories 2010
Memories 2009
Blogs
Emelie Ohlsson
Tinkerbella
Runaway
Megapixlar
MD Photos
Rebecca Rehn
Weron
