Ibland undrar jag varför jag har kvar den här bloggen. Det är ju inte precis som om jag någonsin kommer lyckas bli aktiv igen och jag har helt ärligt tröttnat på allt vad bloggar heter. Jag har ju till och med tappat intresset för DC - sidan som jag har varit aktivare på än någon annan sedan jag blev medlem där under 2008.
   Jag har ju en massa bilder ifrån Närcon att visa... Varför gör jag det inte då? Jo, min ursäkt är "jag orkar inte, för om jag gör det måste jag sitta och skriva något också". Av någon anledning tycker jag det inte är något kul att skriva blogginlägg längre, det enda jag tycker är kul med bloggar är att läsa sådana som skriver poetiskt. Jag kanske är en poet ibland, men det är fan långt ifrån så som jag önskar att jag var.

Jag vet helt ärligt inte hur det här slutar, antingen så lär jag väl fortsätta som jag har varit nu på senare år. (Skriva sjukt sällan.) Eller så får jag försöka sitta och komma på något sätt att få mig själv att gilla bloggar igen. Eller så försvinner jag. Jag vet inte, vi får se.

Jag räknar dagarna och längtar tills dagen då jag äntligen sitter på tåget och åker ned till Linköping. Jag räknar dagarna och funderar på om jag verkligen hinner med allt som jag vill hinna med innan dagen då jag väl står i Linköping. Jag räknar dagarna och inser att jag nog inte gör annat än att räkna dagar ibland.

Kalla detta steg för steg om ni så vill. Det är så här jag gör när jag gör loggor i alla fall. Steg ett, skaffa någon eller något att göra en logga till, för utan någon eller något att göra en till... Varför ska du då göra en logga? Steg två, skaffa en idé. Basera den på färger som den eller det som du ska göra loggan till redan har. Basera den på maskotar/karaktärer som de redan har. En grundtanke om vad och hur du vill göra det helt enkelt. Steg tre, skissa. Vid den här punkten håller jag hus i Photoshop eller i sketchbook på min iPad (det är även vid den här punkten som jag har bilder ifrån steg till steg). Steg fyra, starta Illustrator, det är dags att bli lite högupplösta och inte vara beroende av pixlar som vår vän Photoshop är. Steg fem, prova fram och tillbaka tills du hittar vad du är ute efter. Steg sex, jag valde att börja med den enkla texten idag. Även här trevade jag fram och tillbaka för att hitta rätt. Kultcon har en så kallad logga som var väldigt rund, tillslut insåg jag att jag borde behålla det och nu ser den inte lika plottrig ut som deras nuvarande gör. Så jag är nöjd med den.

Steg sju för mig, blir imorgon, och då att hitta på något kul att göra klart bilden med i form av ett K och ett C så det blir KC som i KultCon. Men nu ska jag sova i ett par timmar, är tanken.

Jag har sett den en gång idag för första gången, jag kommer nog se den sjuttioelvamiljoner gånger till innan jag dör. Bättre film har jag inte sett på länge, tänk så mycket bättre filmerna var förr - till skillnad ifrån vad de är nu. Visserligen erkänner jag att den nya spider-man filmen inte verkar vara helt fel.

En gång i tiden började jag rita två små drakar lite på måfå, lite sådär bara för att jag ville testa att hitta på två egna karaktärer som jag kunde rita om och om igen. Precis så som jag hade sett så många andra göra med karaktärer som de hade hittat på. De två drakarna kom att kallas Cour och Rayu. Deras enda syfte till att leva var på grund av mitt eget själviska behov av att vilja ha något att rita om och om igen.
   För drygt två och ett halvt år sedan ändrades det, de två små drakarna hade redan flera månader innan börjat få personligheter, ett förflutet, en nutid och en framtid. Jag började skriva ned deras historia... Och nu tänker jag börja berätta den i historien som jag kom att döpa till "The last hope of Delau", med en första del som jag valt att kalla "Arice's dawn" och ett första kapitel som kommit att kallas "Origins".

Klicka på bilden för att komma till första sidan av deras historia.

Ibland går dagarna i ett - alla är likadana. Ibland går de på rad och väntar på det som kommer här näst - det är dagarna som är olika. Jag har fått för mycket fritid och är därav ständigt uttråkad för att jag inte behöver sätta någon deadline på något. Att jag inte behöver känna någon press på mig själv att bli klar har fått mig att tappa intresset till att göra något alls. För att inte ens nämna att jag är ständigt trött, nästan i alla fall.
   I skrivandets stund är vädret fint, det är grått och regnar - vilket gör att det är svalt och skönt här hemma. Det enda som saknas är åskan, det skulle vara som pricken på ett i.

Jag väntar på svar ifrån både folk som jag har mailat och ifrån min vän som jag måste se asap så vi kan sätta oss och boka biljetter, plus att jag funderar på att improvisera ganska rejält genom att baka en lite specialare av en sockerkaka... Och där mitt emellan velar jag fram och tillbaka om jag ska låta datorn vara stället som jag målar på eller om mina akvarell färger ska vara mina offer denna gång... Jag har levt vid symaskinen till och från samt att jag har varit bosatt utomhus för inte så länge sedan. Många rader och ord har skrivits under dagarnas gång, men till min stora sorg är det ingen text som är klar än.
   Mitt hår har börjat färgas vitt på grund av att jag fick vit målarfärg i luggen (som lustigt nog inte går bort hur mycket man än tvättar det) och jag väntar på en peruk som ska komma hem till mig snart. Jag har strosat bland hyllorna i en second hand affär i jakten på två passande burkar, ett par passande skor och en hög hatt, men jag hittade fina knappar och en underbart härlig kista istället. Dock var det bara knapparna som fick följa med mig hem pga att jag inte hade med mig 520 kr så jag kunde köpa kistan.

På grund av vädret som varierat och att jag har gjort mycket annat än att vara ute och gå, så har det inte blivit av att jag har fotograferat så mycket den här månaden. Vilket känns synd... Eftersom jag har missat många av växterna som bara är fina i juni månad på grund av det. Kanske nästa år...

Nu ska jag och Emily gå ned till köket och äta lunch och efter det har jag precis bestämt mig att jag ska göra de sista sakerna på två böcker som jag har gjort (så jag äntligen kan säga "jag är klar med dem"). 

Färga papper, måla, sy, planera vad som ska göras här näst och lyssna på låtar där två av mina nyaste favoriter sjunger (videon ovan avslöjar en av dem, hehe).
   Imorgon har jag mycket att göra, bland annat att fortsätta måla, köpa någon form av "avskedspresent" till mina lärare, laga sushi, städa, och hitta de sista sakerna som behövs inför tisdag... Jag går ut skolan snart, dags för panik inom en snar framtid. Jag har säkert glömt något som jag ska göra imrogon också, men det får jag väl komma ihåg längst med dagens resa.
   Godnatt, och ja, planen är att TFW ska vara klar senast på söndag.

Jag ritar som en snigel, men jag ritar ändå. Okey, jag erkänner väl att jag inte har ritat något på honom sedan en hel evighet tillbaka i tiden. Det är endast nu under de senaste två dagarna som jag har sysslat med honom lite till och från... Han blir söt...

Klockan 03:40 ringde min väckarklocka i söndags morrse, då var det bara att stiga upp och packa i ordning det sista, därefter tog man sig in till Uppsala där bussen väntade på oss. Fy fan vilken buss, är det första jag tänker säga. Jag har aldrig gillat bussar, men den där bussen var så bra. Det var en turnébuss, en sådan som bland annat Ebba Grön färdades i då de fortfarande var "med i leken" och som härnäst ska vara den bussen som Timbaktu ska åka i. Nio sängar, två soffor, fyra "normala" säten, något så kallat "kök", toalett och enorma bagageutrymmen. En älg som hette Tagge och en groda som jag inte minns vad den hette. Fint det.

Väl framme i Göteborg efter en bussresa på den där bussen så besökte vi hotellet för första gången. Lite snabbt dumpade man resväskorna på rummen och sedan var det dags att utforska. Jag fann ganska snabbt min favoritplats där i Göteborg, en fin park en bit ifrån Liseberg. Väldigt mysig och väldigt trevlig att vistas i. Till lunch köpte jag sushi, det var officiellt den godaste sushin som jag någonsin käkat (där finns en fin anledning till att besöka Göteborg många gånger till i framtiden). Dyr var den inte heller, 63 kr för sju bitar (i Uppsala får man inte ens tre bitar för samma pris).
   Så mycket mer än det gjorde inte vi som inte ville gå på Liseberg under första dagen.

Dag två, måndag, vaknade jag av ett nysanfall vid strax innan sju. Då gick jag upp och tog all medicin och sedan åt vi frukost. Sedan åkte vi iväg till Billes tryckeri för att gå på studiebesök där. Det var riktigt intressant och det fick mig att vilja lära mig offset på riktigt och inte bara teoretiskt (kanske dags att satsa på att hitta någon utbildning som inkluderar offset?). Efter att vi hade varit där åkte vi tillbaka till hotellet och vi som skulle gå till Universeum började gå dit. Visserligen blev många hungriga på vägen dit, så vi fastnade på en resturang en bit ifrån Universeums hus.
   Den resturangen är något som jag inte rekommenderar, personalen där var helt jävla virrig och hade noll koll. Jag beställde en italiensk sallad, och den såg jätte god ut efter den långa väntan som jag fått utstå att vänta på den. Självklart började jag äta eftersom jag hade fått den, men efter ett tag så kommer han som gav mig den och tar tillbaka den när jag sitter med besticken i tallriken och ska ta en till tugga. Så påstår han "Ursäkta, men jag glömde lite.", så går han in med det i köket igen och så kommer han tillbaka med den och då är det bara lite riven ost och tre soltorkade tomater eller något sådant som han har lagt upp på den... Sedan var de i övrigt en jävla massa strul för framför allt Malin som hade beställt grillad kyckling men som fick en kycklingsallad eller något sådant i stället. Sedan hade Sandra även lite strul med sin, för hon fick ingen avocado med i sin kycklingsallad.

Universeum, det var fint där. Jag blev kär i både hajarna och ormarna, så sjukt söta. En av dinosaurierna uppe på taket skrämde skiten ur mig och de andra precis när vi kom ut där - vi trodde nämligen att den inte rörde på sig eftersom den stod helt still när vi kom ut. Däremot är jag rädd att majoriteten av alla bilderna blev skit på grund av att D60 inte är den bästa på att hantera ISOn (bilderna börjar nämligen bli brusiga vid 400, och jag var tvungen att köra på 800 för att det skulle bli lite på bilderna). Vilket var synd... Plus att alla hade så jävla brottom att jag inte kunde ta den tiden jag ville och stå i evigheter med djuren. Sedan var en annan sak ännu mer synd, aporna var inte ute för att de höll på att göra rent där, så vi fick inte se dem. Däremot fick vi se när de matade hajarna.

Dag tre, idag, tisdag. Bestod av att packa och att åka hem, men det blev inte som tänkt. På grund av att vissa i klassen hittade hur man startade stereon/förstärkaren/vad det nu kallas i slutet av resan dit, så spelade de jävligt dålig musik på jävligt hög volym. Det ledde till att jag fick ont i huvudet och tröttnade på att höra deras (rent ut sagt) skit musik. Så på ditresan satte jag mig i bak vid sängarna, för där var ljudnivån lägre, eller rättare sagt, man hörde knappt deras musik. Så då hade jag planerat att ligga i ena sängen högst upp och längst bak på hemresan, och det funkade bra, för jag fick en av de två sängarna som jag kunde tänka mig att ha. Låg och lyssnade på Sandras fina akustiska musik när vi åkte iväg. Dock var vi tvungna att åka tillbaka igen på grund av att Sara glömde sin jacka på hotellet. I alla fall så somnade jag till hennes musik och vaknade inte igen förens bussen stod still.
   Den hade gått sönder, så vi var tvungna att vänta på en ny buss som var betydligt mycket mindre (det var precis att alla fick plats i den), så då gick mina fina planer om att ligga i lugn och ro i min säng på vår fina buss i kras. Tack och lov så överlevde jag bussresan hem i alla fall och sitter nu i mitt rum än en gång.

Jag måste även erkänna en av de bästa sakerna med resan till Göteborg, det spökade på vårt hotell. Så det var kul, dock erkänner jag att det var lite väl "äckligt" när man var helt ensam på hotellet och ingen annan levande var där (utöver några fåglar utanför på parkeringen).

Ursäkta ett väldigt bildlöst inlägg med en jävla massa text, men jag orkade inte släpa med mig Howl överallt nu under de senaste dagarna för att fotografera en massa instagram bilder och internet uppkopplingen fungerade inte på hotellet, så det blev inte av att jag skrev lite kort om varje dag var för sig då. Hade egentligen tänkt göra ett fint inlägg som motsvarade detta under bussresan hem eftersom vi hade internet på vår turnébuss också, men det blev som sagt inte precis som jag planerade. 

Idag vill vi leva, imorgon vill vi önska, på onsdag ska ingen ro finnas kvar och på fredag smäller det. Allt eller inget, inget eller allt. Borde jag vara nervös...? Jag har aldrig varit bra på att ta komplimanger (röd i ansiktet och ett besvärat leende är mitt svar på sådant), inte för att jag vet om jag får några. Min plan är att sitta och måla en bit ifrån där mina saker står, så jag kan se till så inget går sönder och att ingen tar vad jag håller kärt. Det känns som en fin plan för fredag och lördag. Dagarna då elevexpot äger rum.

Planen för idag är att leva, vädret är underbart och jag har under morgonkvisten haft sällskap av grannens kanin kallad Ludde när jag traskade runt barfota i gräset. Egentligen brode jag göra läxor här näst, men att måla staketet ute i ett härligt solsken känns mer frästande för stunden. Så det är vad jag tänker göra.

En och en halv timmes färglagd skiss. Cora är min.

Helg igen då, en extra lång sådan. Jag vet inte om man ska vara glad för det, helt ärligt så är jag inte så överdrivet intresserad av lov. Det blir för mycket tid och det blir för mycket som man tänker att man ska göra, men sedan gör man ändå inte ens hälften av det... Så här är det jag önskar att min helg ser ut, vilket den nog inte kommer att göra;
Lördag - Handla, kanske städa här hemma också.
Söndag - Läxor
Måndag - Läxor
Tisdag - Troligtvist jobba

För övrigt så är det ungefär så som den så kallade "klänningen" som Cora (ofrivilligt nog fick ställa upp med att vara "modell" i), är hur jag i drömmarnas värld önskar att jag hade studentkläder som såg ut (egentligen har jag hälften... Och vi får tacka Hecate som fick mig att inspireras av hennes fina kläder). Jag skulle nog känna mig bättre till mods ifall jag faktiskt lyckades fixa något egengjort, för då slipper jag höra allt "du har härmat mig med kläderna!", "varför har du sånna där kläder? jag köpte mina först din jävla härmapa!" och kommentarer som att "ingen får ha likadana kläder som mig"... För att inte tala om alla hatfyllda blickar som vissa sänder iväg då fort de ser folk som råkar ha likadana kläder som denne har.
   Så då känns det helt enkelt bättre att göra egna, för då är den enda som kan klaga den som man inspirerats av. Vilket just nu är Hecate för min del.

Skulle tro att jag är en av de som behövt gå och vänta längre än vad de flesta fått vänta på att få min studentmössa/hatt, och ändå känns det som om min skola var bland de första att beställa dem. Nu har jag fått den i alla fall, och den får duga som den är. Kommer ändå bara använda den en gång, kanske två på sin höjd.
   Fick även veta igår kväll att man ska vara ledig på måndag och tisdag, vilket irriterar mig. Jag behöver verkligen pendera de timmarna i tryckeriet som jag skulle ha haft i vanliga fall under de dagarna...
   Imorgon åker jag mest troligt till Tidtryck och Linder & Co för att göra studentskyltar (någon som behöver en fortfarande? Det är jag som står för att göra nya "mallar" det här året, hehe) och sedan så får väl de resterande fyra dagarnas ledighet gå åt till att städa, göra original till arbeten inför elevexpot på fredag och lördag nästa vecka, samt de övriga läxorna som jag har att göra.

Ha det gött.