Your only dream was to fly away, far away; but you were too scared, so you stayed.



Jag måste seriöst ta tag i mitt eget nackskinn snart och städa klart rummet och se till att få upp min hylla (som inte har kommit upp även fast jag köpte den för nog närmare en månad sedan)... Det suger att man tappar intresset för att städa klart rummet på två minuter...

Sedan när ville jag ha kläder så jävla mycket? Det känns inte som mig... Men ändå, det är jag...

Har suttit och kollat nu den senaste halvtimmen på vad kläderna jag vill ha ifrån ellos kostar... 1243 kronor är det uppe i... Jag förstår inte riktigt vad som har hänt med mig... Jag har alltid varit den som har nöjt mig med mina munkjackor, jeans, och någon t-shirt på hösten/vintern/början av våren och någon enkel tunika + leggings eller linne + kortbyxor då det är varmt... Och nu helt plötsligt sedan jag började bli totalt beroende av rutiga skjortor har jag i stort sätt slutat att använda munkjackor, men däremot har jag börjat använda linnen mer...
Det är inte likt mig, men ändå är det jag på något sätt... Känner mig hemma i mina skjortor, lika hemma som i mina drak t-shirts... Så det kan ju inte vara fel på det, eller?
För det som står på min lista just nu över det jag vill ha ifrån ellos är följande:

  • Två par leggins - ett par mörkgråa och ett par svarta, båda med nitar på, 199 kr/st.
  • En stycken oversize tröjor/tunikor - i färgen som dem kallar dimblå, 149 kr
  • Två stycken tröjor/tunikor - en vit och en svart, 199 kr/st
  • Två tunikor - en grålila och en svart, 149 kr/st

Och sedan har ellos ett par stövlar och ett par kängor som jag är rejält förtjust i också - vilket jag även finner förvånande då jag inte egentligen är så mycket för stövlar/kängor -, men jag läste kommentaren som en hade skrivit på stövlarna jag vill ha, och dem var tydligen inte så lyckade, för hon har tydligen storlek 39 (just like me) men kom tydligen inte ned i dem... Så det känns nästan bättre ifall jag skiter i att köpa skor där ifrån (har gjort det en gång, och jag är mäkta nöjd med dem fortfarande, plus att dem fortfarande är helt hyffsade till skicket även fast dem är över två år)... Känns som att jag gör bättre i att gå till typ skopunkten eller något när skolan börjar igen så jag kan prova skorna och gå i dem då mina fötter är som dem är (helt kaiko och inte passar i alla sorters skor)...

Då det gäller det sammanlagda priset, kan tilläggas... Kanske det är vettigt och värt att lägga ut på kläderna... Trots allt, jag handlar inte kläder så värst ofta, det brukar vara knappt en gång var tredje månad ungefär (det är i alla fall oftare nu än vad det var förr då jag köpte kläder en gång per halvår)... Men ja, det svider i plånboken hos denna fattiga student... Speciellt om jag ska köpa mitt macro objektiv, snart, när jag har bestämt mig varifrån jag ska köpa det...


Du dog ut i samma stund som solen försvann.



Jag känner mig inte på så värst lyckat humör just nu... Blev så förbannad på Gyarados som jag försökte rita att jag slängde bilden för att slippa se den. Men det förvånar mig inte ifall jag försöker mig på att rita honom någon gång i framtiden igen...
Vet faktiskt inte vad jag ska göra nu, så jag antar att jag går och lägger mig om ett tag bara för att jag inte har något bättre för mig... Har i alla fall vart duktig idag och påbörjat att städa rummet, men det blir att man aldrig orkar göra klart det pga. att man blir hungrig och vill ha middag, och sedan är det äckel middag så man inte äter mer än en halv slev av det och sedan fortsätter att gå vrålhungrig hela kvällen. Så det vore nästan bäst för min del att gå och lägga mig nu, för då tänker jag inte lika mycket på att jag är hungrig, men det förvånar mig inte ifall jag vaknar om några timmar igen. Men sådant är livet, någon gång är det väl meningen att man ska vara hungrig från klockan 17:00 på dagen tills man går upp morgonen därpå (vilket för min del brukar vara vid elva tiden).

Om jag har tur, kanske jag har nog med insperation så jag kanske kan sitta och göra om det jag gjorde fel på min bild med Cour och Rayu nu en stund innan jag somnar - vill nämligen bli klar med den där bilden så snart som möjligt...

I can't destroy what isn't there, if I'm alone I cannot hate.


Du fann aldrig det svaret du sökte i eviga tid, allt försvann.



Jag älskar mina 3D brillor man fick på bion! (: För att inte tala om att Shrek 3 (som vi såg) var bättre än vad jag trodde att den skulle vara. Rolig som alltid. ^^
Men jag funderar nog nästan på att gå på bio igen då jag blev ännu mer sugen på att se "The last airbender" (ni vet... filmen baserad på "Avatar - The last airbender") då jag såg trailern på den som var precis innan filmen började... Först ansåg jag nästan att det var skit, men jaa, ändrade inställning idag, så jag tänker nog gå och se den då den har börjat visats på bio. (:

En gång i tiden hade man rätt att vara barnslig.



Sitter och ritar... Började rita vid ungefär tjugo i tio, men har haft rast nu sedan tjugo i elva. Inte för att jag har kommit något vart, har suttit och skissat... Det var nämligen en person som ville att jag skulle rita Gyarados (ni vet... En av dem första 151 Pokémonen som kom någon gång kring 1999 hit till Sverige), och jag kände mig snäll denna kväll, så jag sitter och försöker rita Gyarados. Har alltid haft ett litet öga för Gyarados sedan tiden då man gick på lekis och drogade Pokémon, hehe. Han liknar en drake, därav gillar jag honom. (:
För att inte tala om att jag kan passa på att träna på att rita bakgrund i form av ett hav med full storm på nu, det är trevligt. Tror dock inte att jag kommer hinna klart nu ikväll, men tänkte försöka hinna klart med skissen i alla fall. Färgen får jag i så fall ta imorgon någon gång under dagen.

500D, D60's vän.



D60 är glad, han fick träffa sin vän igår. Och jag ska försöka se till så D60 får en till vän, fast en vän som han kan träffa oftare, för 500D får han inte träffa allt för ofta, tyvärr, och det kommer nog bli ännu mer sällan än vad det varit fram tills idag då skolan börjar igen. Vilket är väldigt sorgligt, då jag tycker att D60 borde få träffa sin vän oftare.
Vill försöka återuppliva den första systemkameran jag någonsin höll i, EOS 700 heter den kraken. Dock är jag rädd att det blir väldigt svårt att få den stackarn att leva igen... Vet inte om batterierna man ska ha till den tillverkas längre, vet inte om det tillverkas objektiv längre som fortfarande passar på den och så... För det är bara objektivet på den stackarn som är trasigt (en liten unge sparkade sönder det för många år sedan), kamerahuset är fullt fungerande.
Vore så kul att fotografera analogt då jag inte kommer få göra det på foto lektionerna i skolan (även fast det egentligen ska finnas med i kursen, men dem tog bort det på min skola, så jag kommer inte få fotografera analogt), vilket känns väldigt surt, därav tänker jag låna EOS 700.

Måla med ljus.


Ibland hatar jag ljus, men majoriteten av tiden kan man inte göra annat än att verkligen älska älska älska ljus.

Du kanske sett ett spöke förr.. Titta noga och se det igen.


Klicka på bilden för att se den större -  Ser du spöket?

Har inte varit hemma mycket idag jag, men där emot har jag varit ute betydligt mycket mer än vad jag varit på länge. Så jag är lite små stolt över mig själv.

Och det blev mer foton än vad jag trodde att det skulle bli - kom ju på att man kunde fotografera då man sitter i bilen också, haha.

Fem tomma tavlor, ett sprojtans nytt sett med oljefärg...



Nummer ett; Förlåt att jag inte är så värst duktig på att vara aktiv med att blogga (men jag är väl rätt så aktiv på att läsa andras bloggar, så det är ju något i alla fall)... Spelar ingen roll hur mycket jag säger "Jag lovar, jag ska försöka bättra mig!", det funkar i någon dag, sedan är jag borta igen... Det är väl så jag är antar jag... Kommer och går som jag behagar... Förlåt så mycket för det.

Nummer två; Här går jag och säger att jag ska spara på pengarna... Så kommer man hem med ett nytt sätt oljefärger (mina gamla är inte dugliga till att måla med längre - det kommer en brun gegga istället för färg ur dem), en såndär träsak (heh, minns inte vad det heter, jag är inte en konstnär, men en sådan man tar ut lite färg på då man målar), och fem tavlor. Fick bara värsta suget efter att testa oljefärger igen, men ja, vet inte vad jag ska måla... De senaste två gångerna jag testade sög jag verkligen, men jag vill försöka igen nu, då jag är - enligt mig själv - mycket bättre på att rita än vad jag var förr... Plus att det vore kul att måla en drake (blir nog rätt många) i oljefärg.

Nummer tre; Jag beger mig in till Uppsala imorgon. ^^ Men det lär nog inte bli så mycket bilder även fast jag tänkte att D60 ska följa med (men vi får se). Ska åka hem till Turid, har inte en aning om hur länge jag kommer vara där, men det märker man väl, haha. Rätt ska vara rätt, hon har varit här hemma hos mig, då är det inte mer än rätt att jag åker hem till henne också.
Men jag funderar även på ifall jag ska försöka städa snabbt som fan på morgonen, skulle ha städat idag, men ja, det blev inte så eftersom vi handlade. I alla fall påbörja att städa det värsta...

Nummer fyra; Har suttit och målat med jämna mellanrum ca. fyra dagar i sträck nu (plus att jag har varvat det med anime), dock har jag inte gjort något klart eftersom jag sitter och pillar på saker jag skulle ha ritat klart för månader och veckor sedan (jag tror jag är lite som jag var förr i tiden då jag satt och skrev noveller, efter ett tag tröttnade jag totalt på att skriva dem, kom på något nytt, skrev det istället, kom på något nytt igen, skrev på den istället, osv, sedan gick jag aldrig tillbaka till det jag börjat skriva men aldrig avslutade, det är typ så jag är nu för tiden då jag ritar, börjar med något, men tröttnar på det när jag kommer på nya saker, vilket jag inte ser som positivt, så jag testade där för fyra dagar sedan med att hota mig själv med "Du får inte fotografera en enda bild förens du är klar med den här bilden på Rayu och Cour!", funkade rätt bra, i lördags satt jag närmare 8 timmar i sträck med bilden och försökte lära mig att rita moln, men ja, nu har jag fotograferat, och jag är inte klar med bilden, så i längden funkade det inte bara för att jag tänker mig allt på tok för avancerat och därav tröttnar då det inte blir som jag vill). Tänkte sätta mig en stund nu och rita innan jag går och lägger mig, blir nog antingen bilden på Rayu och Cour eller demonerna.

I miss you guys... It's not the same place without you...


Bilen är fotograferad den sjätte juni 2009.

Gredelbyhagar är inte det samma utan kossorna... Allt blir helt fel där utan dem. Plus att jag saknar dem, jag hade sett fram emot att få fotografera dem nu i år då jag släppt taget om auto och kör manuellt på allt förutom vitbalansen... De var där, i typ två dagar, precis då korna släpps ut i hagarna igen, men sedan var dem borta, och har varit borta sedan dess. Det är sorgligt... Gredelbyhagar förlorar allt den platsen en gång var utan dem...

Open mind for a different view, and nothing else matters.





Gamla bilder från i maj...


Spindel fobi? Titta inte i det här inlägget då! Inte på bilden i alla fall...


Jag undrar egentligen rätt rejält hur fan jag står/ligger/sitter/halvt som halvt ligger, står & sitter då jag fotograferar... Då jag fick upp den här bilden i photoshop så blev jag helt förvånad och tänkte "Va? Ofta den var på den ledden? Hur fan stod jag då jag fotograferade spindeln? Böjde jag sönder nacken igen eller?", men aja, man tackar och bockar för att det inte blev en bild i något som jag antar är min vinkel. Det vore nästan kul ifall någon kunde fotografera mig då jag fotograferar så jag får se hur förjävlig jag ser ut då jag gör det.

Funderar på att vara lite nyttig ikväll och imorgonbitti... Vill nämligen fotografera på brumbybadet i kvälls- och morgonljus... Har redan fotografera rosa-lila solnedgångar där, men ja... Denna gång vill jag ha något annat än rosa-lila... Plus att jag fattat tycke att fotografera i kvällsljus.
Dock är det ett problem att ta sig dit, min cykel är döende, och det är ca. en, kanske en och halv-två km dit och längst hela vägen dit är det rejält med trafik på det också. Tänkte mig att jag ville vara där lagom till 07:00 imorgon och fotografera innan alla som ska bada kommer dit, och det är inte så jätte lyckat, då det är rusningstrafik då i och med att alla ska till jobben då. Nu ikväll skulle jag vilja ta mig dit vid strax efter 20:00, är det väl rätt så lugnt, men inte helt lugnt ändå... Många brukar åka in till Uppsala och storhandla (min familj är en av dem), och ja, det blir lite trafik i och med det... Visst är det lugnare än vad det är vid 16:00 och vid 07:00, men fortfarande väldigt mycket bilar...

Får väl ägna denna dag åt att försöka återuppliva cyklen då, om det inte går, tänker jag lägga besalg på pappas eller mammas. Vet inte vilken jag skulle lägga beslag på i första hand om jag fick välja... Ett som är säkert, vet inte om jag någonsin kommer våga cykla längre än 200 meter på min cykel igen. Vill inte ha den, vill ha en ny. Jag är trött på att behöva ha en jävla trasig cykel att cykla på så fort jag vill någonstans som ingen annan vill till... Men sådant är livet... Fattig student utan sommarjobb = ingen ny cykel (inte en sak som man vill ha går att köpa då för den delen också, det här suger verkligen).

Ska i alla fall käka lunch nu till att börja med, troligtvist skriver jag väl något senare idag/ikväll igen.

Ät så länge du lever, det kan bli din sista måltid.



Fan vad jag önskar att jag hade råd med macro objektivet jag önskar mig, dem har ju sänkt priset på det nu... ): Skulle vara så mycket roligare att fotografera flugor och så med ett macro istället för med kit-objektivet eller mitt tele... Suger så jävla mycket att man inte har sommarjobb, för ifall jag hade haft det så hade jag lätt köpt mitt macro objektiv utan att tveka...

Jag var aldrig skapad för att fotografera människor...


...Men liktförbannat så gör jag det då jag har en frivillig att vara med som försökskanin... That's my dad.
Syns det btw att jag gjort en ny vattenstämpel på bilden? Det är den jag tänker köra med från och med nu, blev nöjd med den. :3


Ett par ord ifrån den varma, men ändå unga natten.

Förutom att det är varmt som fan och det känns som om man ska smälta bort totalt, är det helt okey just nu med mig. Har under majoriteten av dagen fixat en layout till min hemsida.
Det arbetet börjar gå emot sitt slut, och vad jag kan säga hitills, är att jag är jävligt nöjd än så länge med det jag fått ihop, blev inte så som jag tänkt ifrån början exakt, men det jag fick fram istället för första tanken är bra så mycket bättre - i mina ögon.
Det enda som i stort sätt är kvar att fixa är texten till två ställen, fixa någon form av galleri på något vänster (fruktar att det blir svårast att få till då jag inte har en aning om hur man ska få till det), men sedan måste jag även förstå mig på en viss del php om jag ska få till en sak som jag gärna vill ska funka (känns så drygt ifall jag ska behöva sitta och uppdatera det själv en gång om dagen, känns bättre ifall jag har lite php som sköter den biten åt mig)...

Tänkte fixa klart den sista texten nu och sedan går jag och lägger mig...
Funderar på att försöka orka upp tidigt imorgon och göra rent åt fiskarna innan det blir allt för varmt, det är så äckligt att vara här uppe på övervåningen på dagtid (är i och för sig minst lika äckligt nu), det är över 30 grader här inne i mitt rum just nu... Inte trevligt, så fiskarna har nog för tillfället över 30 grader i sitt vatten också, vilket inte är så lyckat...

Jordgubbar och glass, det är gött det.



Den som säger nej till sina jordgubbar kan ge dem till mig, hehe. (:


Skriv & Rita - Fruset blod



En stillhet låg som en slöja i luften, allt som fanns omkring dem var ett mörker, även fast snön låg vit och glittrande så långt ögat nådde. Kylan låg som ett hölje i natten, allt som snuddade vid den förs till is. Stjärnorna existerade inte längre.
   Det var mer än en plats i fjärran, det var ett helvete av is och snö. Framtonat i ögonblicket om liv och död, fanns bara viskningen i den vaga brisen kvar. Som i ett fängelse, utan någon stans att ta vägen, ingen stans att gömma sig, satt dem på den stora slätten i ingenstans.
   Deras kläder fladdrade vagt i brisen, trots all is som var fastfrusen över dess yta. Kylan och rädslan var det enda som existerade. Människorna… Mannen och kvinnan, dem satt ihopsjunkna i den yrande snön. Deras ögon var slutna och dem höll sig intill varandra för att finna en gnutta värme.
   Hjärtana deras var svaga och orkade knappt fortsätta, döden väntade på dem. Mannen rörde sig knappt, kvinnan hade sitt huvud lutat emot hans axel, som om hon sökte tröst. Hon fingrade försiktigt i hans bruna hår som var is beklätt och styvt. Sakta slog hon upp sina ögon, trots att det var en möda med hennes ögonlock igenfrusna. Hennes ögon, röda i nattens mörker såg ut över slätterna och sedan på mannen.
   Hennes händer sökte sig längst med hans hals innanför kragen på hans allt för tunna kappa. Sakta, mycket sakta, förde hon sitt huvud närmare hans hals. Han kved till i smärta då hon sänkte ned sina huggtänder i hans hals och tog för sig av det enda hon någonsin kunnat älska, blod. Hennes svarta hår for fram och tillbaka i brisen och snuddade då och då vid blodet som rann ned för hennes mungipor då hon girigt försökte få ut den sista droppen ur mannens kropp. Inget skulle lämnas kvar.
   Mannens livlösa kropp säckade ihop emot henne, hon reste sig upp och drog handen över hakan där resterna av hans blod var kvar. Hon drog handen igenom sitt svarta hår där blodet satt, allt som återstod av det var fruset, blandat med fruset hår och is.
   Hon såg ned på den livlösa kroppen som låg på mage i snön, det enda hon kände var en hunger som hon knappt lyckats stilla. Sakta vände hon sig bort ifrån honom och gick iväg ifrån platsen.
   Även fast hon var tvungen att spela teater var dag för att få det som hon alltid livnärt sig på, en teater hon alltid hatat att spela, så fortsatte hon med den teatern, hon ville inte dö. Hennes tid i livet var inte slut, hennes tid var inte ens på sin mitt. Tiden var ej kommen för henne att dö ut.
   Blod… Kallt, fruset blod, var allt hon ville ha.



Har funnit det väldigt roande att skriva något och sedan rita en bild till det har jag märkt, fann det väldigt roande redan då jag skrev [o]Sannolik logik för ett tag sedan... Kanske något jag ska sysselsätta mig med då jag inte kommer på något att göra.
För den delen, var inte allt för hårda på min snö snälla, det är första gången jag verkligen anstängt mig med att försöka lyckas med en bakgrund, för den delen, första gången jag försökt rita snö också. Ja, jag vet, bilden kanske inte är allt för lik texten, men ja... Jag gillar ändå bilden på något sätt. Är lite stolt över den som ett första försök på att göra snö.


Det var inte igår


Det var inte igår jag köpte sakerna på bilden, inte idag heller, det var för flera dagar sedan egentligen som dem kom hem i brevlådan, men hade totalt glömt bort att jag hade fotograferat dem... Men ja, detta är vad jag senast införskaffade mig ifrån cdon. (: Visst är mitt sängöverkast vacker btw? ^^

Måste säga att jag är hemskt ledsen över att jag är värsta proffset på att inte skriva något här nu för tiden...
Har inte haft något vettigt att säga, och för den delen inte ork att skriva i den här värmen.

Vet inte om det är värt att jag säger att jag ska försöka bättra mig, men ja, kanske kan försöka... Att inte ha allt för många dagar emellan varje inlägg i alla fall.

Jag önskar att du förstod, att du duger så jävla mycket och att ingen kan ta din plats i mitt hjärta ifrån dig.



"Jag är kort sagt otroligt kluven då det gäller detta" - som min mattelärare säger, och det är ungefär det jag skulle säga också, men byt ut "otroligt" till "jävligt" och "detta" till "det här".
Ni som varit med ett tag här på min blogg, borde vid det här laget veta vem Tjabo är (för dig som inte vet, se fotot av honom här ovan). Han betyder så jävla mycket för mig och en stor (jävligt stor) del av mitt hjärta tillhör honom, vilket inget kan förändra. Den lilla ponken är så fantastisk att ord inte existerar att beskriva det man känner för honom, eller ja, det kanske inte finns ord i samma värde av det han är.
Jag har sagt det till honom fler gånger än vad jag kan minnas, men nu idag har jag börjat tvivla på om han tror på mina ord...
Det är nämligen så här, idag fick min pappa veta av en på hans jobb att han inte hade tid att ta hand om sin skäggagams pojke, att enda gångerna han "gav skäggagamen kärlek" var då han ger den mat och vatten, vilket är en gång per dag, och inte hann med att ta ut den över huvudtaget (det är i alla fall hur jag tolkade det), och att pappa kunde få den gratis ifall han vill, på måndag. På nedre våningen har vi ingen plats för ett till terrarium, så pappa frågade mig lite fint då han satt och matade Tjabo och jag satt i soffan och tittade på. "Vill du ha en skäggagam?", och efter det drog han upp hela "historien" av han och hans jobbar kompis konversation. Kort sagt, jag började tycka väldigt synd om den lilla skäggagamen... Självklart skulle jag otroligt mycket vilja ha en egen skäggagam (eftersom jag inte får anse att Tjabo är minst lika mycket min som han är pappas). Men sedan slog det mig, ifall det kommer hem en ny skäggagam hit, så kanske Tjabo börjar tro att han inte duger och att vi inte gillar honom och allt sådant...

Jag har liksom plats här i mitt rum för ett terrarium som är i samma storlek som Tjabo's, för jag har ca. 180 cm till godo här bredvid skrivbordet som jag får plats med ett terrarium vid ifall jag flyttar på små sakerna jag har där (en liten byrå, en liten liten kista som jag har kamerasakerna i, mammas gitarr, stativet och reflexskärmen, dvs saker som är väldigt lätta att ställa på andra platser). Det är inga problem för mig med plats med andra ord.
Men åter igen då jag tänker på hur jag kan ha det här i rummet ifall jag får ha skäggagamen, börjar jag åter igen tänka på Tjabo... Jag vill verkligen inte att han ska tro att han inte duger längre, att jag inte gillar honom lika mycket eller vad fan som kan försegå sig i hans huvud ifall han ser att vi har en till skäggagam i huset... För det är inte sant. Ingen kan ta Tjabo's plats i mitt liv, ingen.
Jag tycker så synd om min pappas jobbar kompis skäggagam helt enkelt... Den kan inte vara så värst lycklig med att inte få något som är i närheten av kärlek... Det känns även som, ifall jag kanske kan få ha den i mitt rum, precis bredvid datorn, att jag då kommer se den då jag sitter här, därav se när den vill ut, vilket jag tycker borde kunna hjälpa mig med att sluta sitta vid datorn så jävla mycket som jag gör...

Jag vet inte vad jag vill... Jag vill inte såra Tjabo... Men jag vill också att skäggagamen ska vara glad och få allt den behöver för att vara lycklig... Visst... Ifall pappa inte går med på att ta med skäggagamen hem på måndag, så skulle hans jobbar kompis sälja den för 1000 kr, så det kanske kan få ett lyckligare liv utan min och min familjs hjälp...

Och lite onödigt vetande, så är jag så känslig att jag blir alldeles tårögd av det här, och en känsla jag inte kan beskriva inom mig, känner mig illamående på samma gång som något jag inte kan beskriva då jag tänker på det här...

Ursäkta så hemskt hemskt mycket för det här otroligt långa inlägget... Men jag behövde verkligen skriva av mig...



©opyright Casowa Photography 2009-2012
2009
January
February
March
April
May
June
July
August
September
October
November
December

Bildbloggar Fotobloggar bloggar Fotobloggar Fotobloggar


   


I was created to create, it’s as simple as that. I create in more ways than one and now it’s time for you to see the world through my eyes – or rather, through the lens of my camera.
Welcome to my blog that I shall fill with my memories from each day that passes by.

   


Follow on Bloglovin






         Digital exposures
     Analog exposures
     Time to see      Amanda Berglund
     Melody pearl
     Nevnarien
     Emma (Hagelstorm) Eriksson
     Inside reflection
     Lina Foto
     Linda Sundell
     Nicolinaslillaskrivbok
     Kreativlink
     Implode
     6x6 life
     Behind the water heater
     I was a whirlwind
     Devils 6th day