Tiden har inget namn.


Tiden har inget namn, det är därför man inte märker hur fort den går. Jag hinner knappt med att inse hur fort tiden faktiskt går. Det var precis efter sommaren 2009 som jag satt i gallerian på GUC och trodde att jag skulle explodera av nervositet inför att träffa min blivande klass MP1A. Nu sitter jag här och har haft min sista lektion i alla salarna som GUC har, med en klass som kommer kalla sig TT3 i knappt fem dagar till... Fast egentligen är det nog bara en dag till som vi kan kalla oss för TT3, och det är på tisdag - för det är nästa gång klassen samlas igen för att ta studenten.

Utöver det har jag inte ens hunnit med att märka en annan sak, ännu ett år har passerat nu för ett par dagar sedan med min käraste D60. Nu är han tre år och vi har haft tre år tillsammans. Det känns fint, hoppas det blir många år till för oss.


TFW - In progress V

Jag ritar som en snigel, men jag ritar ändå. Okey, jag erkänner väl att jag inte har ritat något på honom sedan en hel evighet tillbaka i tiden. Det är endast nu under de senaste två dagarna som jag har sysslat med honom lite till och från... Han blir söt...

Jag kan ge upp allt för att uppnå mitt allt.


Nikon D60 + 60mm


Känn ingen sorg för mig, Göteborg.

Klockan 03:40 ringde min väckarklocka i söndags morrse, då var det bara att stiga upp och packa i ordning det sista, därefter tog man sig in till Uppsala där bussen väntade på oss. Fy fan vilken buss, är det första jag tänker säga. Jag har aldrig gillat bussar, men den där bussen var så bra. Det var en turnébuss, en sådan som bland annat Ebba Grön färdades i då de fortfarande var "med i leken" och som härnäst ska vara den bussen som Timbaktu ska åka i. Nio sängar, två soffor, fyra "normala" säten, något så kallat "kök", toalett och enorma bagageutrymmen. En älg som hette Tagge och en groda som jag inte minns vad den hette. Fint det.

Väl framme i Göteborg efter en bussresa på den där bussen så besökte vi hotellet för första gången. Lite snabbt dumpade man resväskorna på rummen och sedan var det dags att utforska. Jag fann ganska snabbt min favoritplats där i Göteborg, en fin park en bit ifrån Liseberg. Väldigt mysig och väldigt trevlig att vistas i. Till lunch köpte jag sushi, det var officiellt den godaste sushin som jag någonsin käkat (där finns en fin anledning till att besöka Göteborg många gånger till i framtiden). Dyr var den inte heller, 63 kr för sju bitar (i Uppsala får man inte ens tre bitar för samma pris).
   Så mycket mer än det gjorde inte vi som inte ville gå på Liseberg under första dagen.

Dag två, måndag, vaknade jag av ett nysanfall vid strax innan sju. Då gick jag upp och tog all medicin och sedan åt vi frukost. Sedan åkte vi iväg till Billes tryckeri för att gå på studiebesök där. Det var riktigt intressant och det fick mig att vilja lära mig offset på riktigt och inte bara teoretiskt (kanske dags att satsa på att hitta någon utbildning som inkluderar offset?). Efter att vi hade varit där åkte vi tillbaka till hotellet och vi som skulle gå till Universeum började gå dit. Visserligen blev många hungriga på vägen dit, så vi fastnade på en resturang en bit ifrån Universeums hus.
   Den resturangen är något som jag inte rekommenderar, personalen där var helt jävla virrig och hade noll koll. Jag beställde en italiensk sallad, och den såg jätte god ut efter den långa väntan som jag fått utstå att vänta på den. Självklart började jag äta eftersom jag hade fått den, men efter ett tag så kommer han som gav mig den och tar tillbaka den när jag sitter med besticken i tallriken och ska ta en till tugga. Så påstår han "Ursäkta, men jag glömde lite.", så går han in med det i köket igen och så kommer han tillbaka med den och då är det bara lite riven ost och tre soltorkade tomater eller något sådant som han har lagt upp på den... Sedan var de i övrigt en jävla massa strul för framför allt Malin som hade beställt grillad kyckling men som fick en kycklingsallad eller något sådant i stället. Sedan hade Sandra även lite strul med sin, för hon fick ingen avocado med i sin kycklingsallad.

Universeum, det var fint där. Jag blev kär i både hajarna och ormarna, så sjukt söta. En av dinosaurierna uppe på taket skrämde skiten ur mig och de andra precis när vi kom ut där - vi trodde nämligen att den inte rörde på sig eftersom den stod helt still när vi kom ut. Däremot är jag rädd att majoriteten av alla bilderna blev skit på grund av att D60 inte är den bästa på att hantera ISOn (bilderna börjar nämligen bli brusiga vid 400, och jag var tvungen att köra på 800 för att det skulle bli lite på bilderna). Vilket var synd... Plus att alla hade så jävla brottom att jag inte kunde ta den tiden jag ville och stå i evigheter med djuren. Sedan var en annan sak ännu mer synd, aporna var inte ute för att de höll på att göra rent där, så vi fick inte se dem. Däremot fick vi se när de matade hajarna.

Dag tre, idag, tisdag. Bestod av att packa och att åka hem, men det blev inte som tänkt. På grund av att vissa i klassen hittade hur man startade stereon/förstärkaren/vad det nu kallas i slutet av resan dit, så spelade de jävligt dålig musik på jävligt hög volym. Det ledde till att jag fick ont i huvudet och tröttnade på att höra deras (rent ut sagt) skit musik. Så på ditresan satte jag mig i bak vid sängarna, för där var ljudnivån lägre, eller rättare sagt, man hörde knappt deras musik. Så då hade jag planerat att ligga i ena sängen högst upp och längst bak på hemresan, och det funkade bra, för jag fick en av de två sängarna som jag kunde tänka mig att ha. Låg och lyssnade på Sandras fina akustiska musik när vi åkte iväg. Dock var vi tvungna att åka tillbaka igen på grund av att Sara glömde sin jacka på hotellet. I alla fall så somnade jag till hennes musik och vaknade inte igen förens bussen stod still.
   Den hade gått sönder, så vi var tvungna att vänta på en ny buss som var betydligt mycket mindre (det var precis att alla fick plats i den), så då gick mina fina planer om att ligga i lugn och ro i min säng på vår fina buss i kras. Tack och lov så överlevde jag bussresan hem i alla fall och sitter nu i mitt rum än en gång.

Jag måste även erkänna en av de bästa sakerna med resan till Göteborg, det spökade på vårt hotell. Så det var kul, dock erkänner jag att det var lite väl "äckligt" när man var helt ensam på hotellet och ingen annan levande var där (utöver några fåglar utanför på parkeringen).

Ursäkta ett väldigt bildlöst inlägg med en jävla massa text, men jag orkade inte släpa med mig Howl överallt nu under de senaste dagarna för att fotografera en massa instagram bilder och internet uppkopplingen fungerade inte på hotellet, så det blev inte av att jag skrev lite kort om varje dag var för sig då. Hade egentligen tänkt göra ett fint inlägg som motsvarade detta under bussresan hem eftersom vi hade internet på vår turnébuss också, men det blev som sagt inte precis som jag planerade. 

Paint the world


En morgon med sol, en morgon med färg och en morgon med konst. Gjord med akvarellfärger på en canvastavla med väldigt konstiga mått.

let them know the real you, the one that's buried deep within.


while looking through your lens...


... I am able to believe in everything and anything. Even the most impossible thing, becomes possible during that short moment. Because I believe.

I'm still dreaming.


Enorma projekt som känns ändlöst långa och nästan omöjliga att genomföra. Det är vad jag har att göra och som jag vill göra. Ibland undrar jag ifall jag har för många, men på samma gång så gillar jag ju att ha mycket att göra. Jag känner sällan av någon stress, även om deadlinen är dagen därpå och jag är långt ifrån klar. Ibland känns det fint att jag aldrig behöver stanna upp och känna "vad ska jag göra nu när jag har gjort klart det?", för när jag har gjort klart något så fortsätter jag helt enkelt på nästa sak.
   Idag ska jag skriva noveller, göra en massa original till saker som jag ska trycka ut i skolan och hinna med att städa.



©opyright Casowa Photography 2009-2012
2009
January
February
March
April
May
June
July
August
September
October
November
December

Bildbloggar Fotobloggar bloggar Fotobloggar Fotobloggar


   


I was created to create, it’s as simple as that. I create in more ways than one and now it’s time for you to see the world through my eyes – or rather, through the lens of my camera.
Welcome to my blog that I shall fill with my memories from each day that passes by.

   


Follow on Bloglovin






         Digital exposures
     Analog exposures
     Time to see      Amanda Berglund
     Melody pearl
     Nevnarien
     Emma (Hagelstorm) Eriksson
     Inside reflection
     Lina Foto
     Linda Sundell
     Nicolinaslillaskrivbok
     Kreativlink
     Implode
     6x6 life
     Behind the water heater
     I was a whirlwind
     Devils 6th day