om jag kunde le, då skulle hela världen se.

Det är vår, trots det sitter jag fortfarande och önskar. Jag sitter fortfarande och väntar. Detta är ingen vinter, detta är inte december. Jag önskade mig min regnbågssnö, jag önskade mig snö som räckte mig upp till knäna åtminstone. De önskningarna var tydligen för många och för svåra för att vår moder Jord skulle kunna uppnå.

Har du feber? Mår du dåligt? Har du ont någonstans?
   Frågar jag, men jag behöver inte få något svar, för jag vet att hon svarar ja på alla tre, men hon vägrar säga mer än de två vaga bokstäverna som inte ens förklarar början på vad någon kan känna.



Jag önskar mig ditt bästa, jag önskar mig att du blir bra igen. Det är mycket "jag" och mycket "du", men det är så det ska vara. Ibland känner jag mig ensam med dig och det du känner. Det är dags för resten av världen att också öppna ögonen, att öppna öronen... Börja se dig... Börja höra dig.

Maybe it's time to get TTS started?

minns färgerna vi en gång hade, när vinterns svart-vita kontrast kommer med mörkret.


det är inte poeten som skapar orden, det är orden som skapar poeten.




Med skuggorna i rummet sitter jag med en varm kopp te för att bota halsen och begrunna nuet. Först trodde jag att jag hade blandat mitt te fel, men nu när det svalnat en aning och går att dricka insåg jag att det bara var min tunga som brändes vid då jag tyckte det smakade skit. Te är faktiskt väldigt gott, speciellt på kvällen och morgonen.
   Som vanligt har jag mycket att göra och för lite tid, men så går det när man tänker för mycket för sitt eget bästa. Lite har jag däremot fått gjort idag, även fast det bara var en och en halv av sakerna som stod på min "att göra innan lovet är slut-lista". Just nu önskar jag bara att lovet var längre så jag kan hinna få feber och ligga sjuk i ett par dagar utan att bli arg på mig själv för att jag missar skolan.

En känsla likt ingen annan som sprudlar och exploderar utan betydelse. Orden att beskriva finns helt enkelt inte.




Det är när man förlorar sitt sinne i en tid som sedan länge är borta, lämnad i det förflutna, och att tänka på sådant som inte finns men som man önskar fanns, som är det bästa av allt.

i färger vi ler, i färger vi ser.




Det må så vara att färger skapar leende och skratt, att det är i färg vi ser. Men det är inte i höstens färger nu. Regnet det bara öser ned och min pensel blöter pappret med min färg och torkar om vart annat. Mina fingrar är täckta av färg, men jag är inte ledsen för det, jag känner mig bara konstnärlig och hemma. Godkväll gott folk.

Mitt färgfyrverkeri i mitt mörker är allt jag behöver ha.

Jag tar tillbaka det jag förlorat när mörkret kryper närmare inpå. Det är med mörkret jag stiger som en stjärna i mörkaste natt och med mörkret som jag återföds på nytt.




Sudda inte ut mina fina minnen, för jag vill ha dem kvar...



Det är underbart att vara nykär i ett flera år gammalt intresse...

Ibland undrar jag varför jag inte passar på att bli lite aktivare vad gäller min uppdatering här på bloggen när jag har en del vardagsbilder på paddan, en del texter (både svenska och engelska) och över 160 fotografier att visa. Jag har till och med en digital illustration, samt en akvarellmålning på ingång också. Vad är mitt problem, kan tyckas? Varför har jag så svårt att visa något nytt lite oftare?

Med tanke på min nuvarande header som inte var meningen att den skulle vara kvar så pass länge, känns det som om den undre bilden är nytt headermaterial för min del - även fast den är överexponerad på skorna...

I'll wait here for you.




Så här på höstens unga timma är det dags för mig att skriva en ny version av min "att göra"-lista som jag hade på dörren hela sommaren. Det är även dags att börja inse att verkligheten har pågått i en månad när morgondagen gryr. Frågan är bara om man hunnit anpassa sig efter den eller om man fortfarande är ovan? Av någon anledning har jag svårt att avgöra det.
   Jag har en hel del saker som jag måste och som jag vill göra den här helgen, så imorgon kommer jag försöka hålla full rulle istället för att sitta och skratta i timma efter timma åt saker som Jonas säger i radion. Fast mitt rum är ganska städat just nu, så det känns väldigt fint. Det var väldigt skönt att bara släppa taget om nuet och spela Guitar Hero i flera timmar för att sedan fortsätta slappet med en återförening med The nightmare before christmas och Treasure planet.

rain, rain, I can see your pain.



Ibland är det riktigt löjligt kul, trevligt och underbart att vara snällare än snällast emot folk man aldrig talat med tidigare. Jag gillar det mycket, för jag gillar att vara den som sträcker ut en hjälpande hand. Det är nästan så jag blir hyper av att göra andra glada, undrar om det är positivt...

death's images are all around me again, they're right behind me




Det är ganska fint att tänka ändå, jag gillar den sysselsättningen väldigt mycket.
   Vad sägs som Stockholm på måndag? Göra ett besök hos Nikon och lämna av lite grejor jag inte vill ha kvar på ett annat ställe? Det känns som om det är på sin plats.
   Vad skulle ni tycka om att få se bilder ifrån min tid då jag var nykär i att fotografera (dvs bilder ifrån när jag var tolv år och fortfarande fotograferade analogt till 98% av alla bilder jag tog)?
   Vad sägs som att ge fan i att rita nu ett par dagar (det känns som om den biten har tagit över här på sista tiden, för att inte tala om att det tagit över mitt liv totalt) och sy istället? Jag är även sugen på att göra lite nya armband...

"Får jag komma upp i ditt knä?"



Egentligen hade jag ett ganska fint behov av att vara poet tidigare idag, men det blev inte av - för jag sydde istället en liten sak till bror min. Solen kanske är på min sida så jag kan gå ut och fotografera lite självporträtt senare idag, men jag överväger om jag ska klippa mig innan dess... Antingen det eller så ska jag rita en stund innan jag går ut, dock vill jag fortfarande försöka vara lite poet en stund idag...
   Vi får se hur det blir, självporträtt är ett måste att fixa ifall det inte börjar regna om dryga timmen.

I'm going straight ahead.

Det var länge sedan jag gjorde detta, så denna morgon när jag vaknade var det första jag gjorde att kolla när nästa dag var, och till min stora förvåning var det idag. Undrar om jag hade det på känn?

Kl. 08:55

Började dagen med att gå in på hemsidan för efit, blev glad då jag såg att det var idag, så jag vattnade min köttätande växt och satte mig en stund vid DC.

Kl. 09:55

Fortsatte sedan med en ganska rejäl frukost och att spela "Treasure Towers" på mobilen (det var trots allt två och ett halvt år sedan jag använde den där mobilen sist, så jag måste ta igen vad gäller spelen, hehe).

Kl. 10:55

Regnmoln och regn har varit över himlen så gott som hela morgonen, och regnet kom medan jag satt och åt och fortsatte medan jag spelade Wii.

Kl. 11:55

Tröttnade på att spela Wii vid halv tolv då jag gick upp och kom fram till att jag kunde börja lägga upp fotografierna och beslutade mig för att fortsätta med hemsidan nu. Jag tänkte testa att göra bilderna i ljusgrönt också för att se vad jag gillar bäst av det och de ljusblåa jag har nu.

Kl. 12:55

Det är ett helvete att välja ut vilka bilder man vill ha på hemsidan i första hand. Jag har så många att välja bland...

Kl. 13:55

Fortfarande regn, fortfarande photoshop + fotografier. Men för att göra detta mindre tråkigt får ni se mina favorit snäckor och stenar (gillar att mitt tigeröga gjorde sig så fint på bild).

Kl. 14:55

Mellanmål, väldigt gött efter att ha redigerat bilder i två timmar.

Kl. 15:55

In till klädkammaren, där mina rosor hänger på dörren in. Krockskadade och fina. Dags att göra rent stora pumpen åt fiskarna och ta av skäggalgerna på de trögväxta växterna.

Kl. 16:55

Råkade fastna med att lägga in bilderna jag redigerat i galleriet (och jag förstår inte varför min iPad gillar rosa när man fotograferar datorskärmen).

Kl. 17:55

Då har fiskarna fått lite rent också. Puss på mina älsklingar. <3 Funderar på om jag ska köpa nya vänner till dem, de har ju inte fått någon present för att fira att jag har haft akvarium i över fyra år nu (inte så mycket över fyra år dock, skaffade mitt första akvarium i början av juni 2007). Nu ska jag röja undan lite sy saker i klädkammaren så jag kan ta fram färgerna och måla en tavla, wiho, jag är så pepp på att måla.

Kl. 18:55

Mina staflin är redo att brukas igen, dock osäker på skicket av oljefärgerna nedanför det lilla staflit (de är rejält gamla). Middag här näst och sedan måla, måla, måla.
 
Kl. 19:55

Rita över bilden är inte lätt, och inte kul för den delen heller, jag vill måla, haha. Detta blir sista bilden för mig idag, jag vill inte avbryta när jag sitter och ritar. Men jag gjorde det nu eftersom jag ska mata fiskarna och släcka akvariumet. Så ni får ha en fortsatt trevlig kväll, det ska jag ha i mitt favoritrum här i huset.

Bilderna är fotograferade med min iPad och redigerade i PS Express.


it all falls apart in the shadows of the past.





Jag hade önskat mig finare väder idag, solen är som försvunnen - i alla fall så gott som hela tiden - bakom grå moln som täcker himlen lika väl som mina gardiner täcker mitt fönster. Det är åtminstone varmt, så det är en tröst. Med lite tur kan jag nog ta ett dopp ändå hemma hos farföräldrarna när vi väl begett oss dit. Tyvärr lär jag väl inte kunna ta några vettiga bilder, men det kanske inte gör något med tanke på att jag har en del bilder på minneskortet i D60 som jag inte har lagt in på datorn än.

Hoppas ni får en trevlig dag, för jag tänker försöka ha en så trevlig dag som det går.

Dag och kväll. Kall och varm.




Olyckligtvist verkar det som att det inte blir en lika fin dag idag... Det är en massa mörka moln som ser ut att vilja blöta ned världen i ett ändlöst regn på himlen. Så att bli av med bonnabrännan min får jag så lov att ta någon annan dag. Istället tänkte jag försöka ta och beta av åtminstone tre saker på sommarens "att göra"-lista nu idag, minst två. Det känns nämligen inte så bra att den fortfarande är så lång, så jag har bestämt mig för att fixa massa små snabba saker först så det känns som om jag kommer någonstans på den innan jag sedan fortsätter med stora saker.  Som t.ex. att sy upp gardinerna borde gå fort när jag väl fått ned dem (plus att det ger mig en anledning till att skura av lite i fönstret också när de inte är ivägen).

Ska i alla fall börja med att äta något, det är en fin start det. Sedan får jag se vad jag börjar med.

I min dröm.



Godkväll mina vänner, jag och D60 har bara varit inne i dryga 40 minutrarna efter en fin promenad ute i fint ljus. Jag har suttit på en sten cirka fem meter ifrån mina vänner i hagen (korna med andra ord), vilket var väldigt mysigt - jag pratade om allt och inget med dem. Efter att vi hade vandrat ut ifrån hagen igen och gick på gångvägen stötte vi på en massa grodor. Fy så söta det var, och jag kunde verkligen inte låta bli att hälsa på dem. Deras skinn (eller säger man fjäll?) var lika lent som pälsen på en hund. Dock var den lilla blöt eftersom den uppenbarligen precis kom ifrån ett bad i "ån", men man dör inte av lite vatten. (:

Vi väntar. Vi längtar.



Då var min första vecka på jobbet klar, känns ganska skönt och tiden har gått förbannat fort ibland. Jag må ha varit rejält död de senaste dagarna och inte orkat göra så mycket när jag kommit innanför dörren... Men nu har jag förhoppnigsvis kommit in i rutinen med att gå i säng tidigt och gå upp tidigt.

Nu lär jag försöka sätta mig och komma in i något av allt jag har börjat rita men aldrig avslutat (det är mycket på den fronten)... Så igång med Powell istället för japansk musik och hitta någon bild som jag blir inspirerad av att fortsätta med för min del. (:

Tystnad, tomhet och tagning.




Detta kallas ett Uppsala en tidig söndag morgon då majoriteten av staden sover som vilka vettiga människor som helst. Väldigt trevligt att vara där så pass tidigt, alla gator är så gott som tomma, i stort sätt ingen affär öppen och bara en tystnad som ligger i sitt stilla lugn över kullerstenarna.
   Jag borde ta en tripp in dit så tidigt någon gång igen nu under lovet, det är så mysigt som det kan bli att höra sina egna hjärtslag, sina egna andetag och sina egna steg då man traskar omkring utan att ha något som helst mål eller tanke om vad fan man ska göra.

Ur arkivet, ur minnet. Två år för fan.





Jag känner mig korkad och taskig, men jag kan nog erkänna att jag till majoriteten av all tid de senaste två veckorna bara haft skolan i skallen (och möjligtvist anime... Men det låssas vi inte om, okay?). I tisdags var det den tjugofjärde maj. Med andra ord, dagen då D60 fyllde två år. Det känns overkligt att det bara var två år sedan som jag ivrigt öppnade kartongerna för att hålla honom i mina händer för första gången, nu är det en del av mig att ha honom med mig... Men så var det inte då... Så naiv jag var förr att det inte är sant. Jag har suttit och tittat i mina tidigaste mappar med fotografier som endast består av bilder exponerade med auto på allt (eller ja, det inkluderar de första 15 ½ mapparna). Fy vad jag känner mig korkad som tyckte de bilderna var fina, haha. Dock finns det undantag för vissa som kanske är lite mysiga... Och än mer korkad känner jag mig då jag tänker på att jag helt ärligt trodde att jag skulle bli fotograf dagen efter jag fick D60.
   Det var tider det... Och nu är nu. Så låt oss fortsätta framåt sida vid sida precis som det varit de senaste två åren, min käraste vän.

Väldiga skills på fotografierna för den delen också, vilken "fotograf" jag var på den tiden, hehe. De är ifrån första sommaren med D60.

I can feel, I can feel it in my mind.



Tjena, det var ett tag sedan sist. Nu börjar det dra ihop sig och uppgifterna måste in, så jag lär nog vara död vad gäller bloggen i drygt en vecka till. Men sedan ska jag väl försöka få det till en ändrig.
Ska stanna till på fuji och lämna in senaste filmen ifrån EOS 700 - som jag fotograferade slut på igår, wiho för det, är väldigt nyfiken på mina fotografier som jag riktigt lekte som en dåre med  - så snart som möjligt, det lär troligtvist bli på onsdag. Så det blir passande att få dem lagom till nästa helg så bloggen blir lite återuppstår igen.

Min nya vän är för den delen jätte söt...

You say it draws near, that this will be clear.



Det enda jag kan säga som varit dåligt med den här dagen är att jag har något sår i halsen som gör skit ont, utöver det har allt varit kalas. Jag har till och med insett vad för frisyr jag vill ha när mitt hår har växt 5-10 cm mer (du som vet vem Jaden/Judai Yuki är, vet då vad för frisyr jag vill ha - ja, jag vet han är kille och jag är tjej, men big deal, hans frisyr är inget annat än bäst).

Previous posts



©opyright Casowa Photography 2009-2012
2009
January
February
March
April
May
June
July
August
September
October
November
December

Bildbloggar Fotobloggar bloggar Fotobloggar Fotobloggar


   


I was created to create, it’s as simple as that. I create in more ways than one and now it’s time for you to see the world through my eyes – or rather, through the lens of my camera.
Welcome to my blog that I shall fill with my memories from each day that passes by.

   


Follow on Bloglovin






         Digital exposures
     Analog exposures
     Time to see      Amanda Berglund
     Melody pearl
     Nevnarien
     Emma (Hagelstorm) Eriksson
     Inside reflection
     Lina Foto
     Linda Sundell
     Nicolinaslillaskrivbok
     Kreativlink
     Implode
     6x6 life
     Behind the water heater
     I was a whirlwind
     Devils 6th day