Idag vill vi leva, imorgon vill vi önska, på onsdag ska ingen ro finnas kvar och på fredag smäller det. Allt eller inget, inget eller allt. Borde jag vara nervös...? Jag har aldrig varit bra på att ta komplimanger (röd i ansiktet och ett besvärat leende är mitt svar på sådant), inte för att jag vet om jag får några. Min plan är att sitta och måla en bit ifrån där mina saker står, så jag kan se till så inget går sönder och att ingen tar vad jag håller kärt. Det känns som en fin plan för fredag och lördag. Dagarna då elevexpot äger rum.

Planen för idag är att leva, vädret är underbart och jag har under morgonkvisten haft sällskap av grannens kanin kallad Ludde när jag traskade runt barfota i gräset. Egentligen brode jag göra läxor här näst, men att måla staketet ute i ett härligt solsken känns mer frästande för stunden. Så det är vad jag tänker göra.

En och en halv timmes färglagd skiss. Cora är min.

Helg igen då, en extra lång sådan. Jag vet inte om man ska vara glad för det, helt ärligt så är jag inte så överdrivet intresserad av lov. Det blir för mycket tid och det blir för mycket som man tänker att man ska göra, men sedan gör man ändå inte ens hälften av det... Så här är det jag önskar att min helg ser ut, vilket den nog inte kommer att göra;
Lördag - Handla, kanske städa här hemma också.
Söndag - Läxor
Måndag - Läxor
Tisdag - Troligtvist jobba

För övrigt så är det ungefär så som den så kallade "klänningen" som Cora (ofrivilligt nog fick ställa upp med att vara "modell" i), är hur jag i drömmarnas värld önskar att jag hade studentkläder som såg ut (egentligen har jag hälften... Och vi får tacka Hecate som fick mig att inspireras av hennes fina kläder). Jag skulle nog känna mig bättre till mods ifall jag faktiskt lyckades fixa något egengjort, för då slipper jag höra allt "du har härmat mig med kläderna!", "varför har du sånna där kläder? jag köpte mina först din jävla härmapa!" och kommentarer som att "ingen får ha likadana kläder som mig"... För att inte tala om alla hatfyllda blickar som vissa sänder iväg då fort de ser folk som råkar ha likadana kläder som denne har.
   Så då känns det helt enkelt bättre att göra egna, för då är den enda som kan klaga den som man inspirerats av. Vilket just nu är Hecate för min del.

Skulle tro att jag är en av de som behövt gå och vänta längre än vad de flesta fått vänta på att få min studentmössa/hatt, och ändå känns det som om min skola var bland de första att beställa dem. Nu har jag fått den i alla fall, och den får duga som den är. Kommer ändå bara använda den en gång, kanske två på sin höjd.
   Fick även veta igår kväll att man ska vara ledig på måndag och tisdag, vilket irriterar mig. Jag behöver verkligen pendera de timmarna i tryckeriet som jag skulle ha haft i vanliga fall under de dagarna...
   Imorgon åker jag mest troligt till Tidtryck och Linder & Co för att göra studentskyltar (någon som behöver en fortfarande? Det är jag som står för att göra nya "mallar" det här året, hehe) och sedan så får väl de resterande fyra dagarnas ledighet gå åt till att städa, göra original till arbeten inför elevexpot på fredag och lördag nästa vecka, samt de övriga läxorna som jag har att göra.

Ha det gött.

Jag åker tydligen snart till Göteborg, om mindre än en månad. Det var senast år tvåtusenfem som jag var där sist och senaste gången jag hörde att någon sett mig där var år tvåtusensju (fast jag var aldrig där under tvåtusensju, så jag får inte det att gå ihop). Åker dit med skolan, så man kanske ska kalla det för klassresa. Jag kan inte ens minnas senaste gången som jag var på klassresa sist, mest troligt för att jag aldrig har gillat klassresor.
   Tydligen ska vi åka dit för att gå på studiebesök på något fint (som jag hoppas i alla fall) tryckeri. Visserligen verkar jag vara den enda som vill göra det, majoriteten av alla andra vill antingen inte dit alls eller så är allt de tänker på att supa sig fulla på någon krog och gå på Liseberg. Jag har faktiskt varit där, en gång, men jag har sett det jag vill se och ser inget kul med att besöka det stället än en gång. Så jag tänker ta med mig kamerorna och vandra runt på Göteborgs gator istället.

Ca. tre timmar i Photoshop CS och Paint tool SAI. Nikon är min. ©

Det är nog första gången i världshistorien som jag inte tänker lägga upp en bild i sin fulla storlek varken här eller på dA. Jag har för tillfället tappat inspirationen till att rita de andra två bilderna som jag egentligen håller på med, så jag var tvungen att rita något snabbt till en dikt jag skrev för ett par dagar sedan... I hopp om att få lite inspiration tillbaka.

Är jag glad? Ja, jag tror faktiskt det. Trots att det roliga är över och skolan är här igen, känns det ändå bra. Egentligen är det inte över, hoppas jag. Om det hade varit över helt så hade vi inte fixat ett kort till mig så jag kan komma och gå som jag vill inne på Uppsala Business Park.

Jag känner mig levande igen, det känns fint. Jag har varit uppe länge nu, känns det som i alla fall. Under de timmarna har jag har hunnit med att skriva klart en uppsats till skolan, varit social med Fridolf och planerat vad jag ska göra här näst. Det är att städa, installera lite fina saker på datorn som nu är rensad, fortsätta med läxor och rita klart en bild som jag kommit att kalla "Reign of the dragons" som jag ska ägna den här dagen åt. Vi får se hur det går, antar jag, kanske att jag skiter i läxorna.

Första dagen efter vad som känns som en evighet (men som ändå känts som bara två veckor), som jag satte foten i skolan igen. Än en gång överöst med läxor och prov. En dag... Vad kommer här näst egentligen...? Skolan känns som en främling och datorskärmen på min dator där är pytteliten (ja, kalla mig bortskämd om ni vill, jag råkade bara sitta vid en dator med större skärm än den jag har här hemma under praktiken). Visserligen känns det som om jag inte fick mycket gjort idag på lektionerna. Förmiddagen gick åt till redovisning av praktiken, säga hej till allt folk som man inte sett på evigheter, hitta att skolans dator har mitt nya favorit typsnitt, försöka undvika allt prat om studenten...
   Eftermiddagen ägnades åt att somna på religionen (förlåt, men min lärare är sämst och hon får mig att somna för att hon är så dålig), se på en film med allt jag redan kunde om energi pga. min överdrivna uppsats som jag skrev innan praktiken började och ha tråkigt på naturkunskapen...
   Imorgon tänker jag vara bättre, det har jag bestämt mig för. Denna dag kallad den sextonde april var bara deprimerande för att praktiken är slut, förhoppningsvis kommer jag över det någon dag... Jag ska ta med mig lite saker här hemifrån så jag kan arbeta duktigt - trots allt så har jag mycket att göra, både hemma och i skolan. 

Olympus OM-2 + 50mm

När himlen är grå och regnet faller emot en blank mark som redan är dränkt i vatten, när viden blåser som om den vill ta med sig allt i sin väg, när man varken hör sina egna andetag eller bilarnas motorer då de rusar förbi. Då längtar man bara efter en annan dag.

Nikon D60 + 60mm

Handbundet ting som skulle vara så likt en tidning med så "långt liv" som möjligt. Innehåller fotografier som exponerades mellan 2009-2012 och dikter skrivna mellan 2006-2012. Omslaget utskrivet på obestruket 300 g/m² papper. Inlagan utskriven på obestruket 125 g/m² papper. Signaturerna är ihopsydda för hand och sedan limbundet i ryggen.

Första saken jag bundit för hand så där, mycket finare än spiralbundet även om jag kan behöva öva mer på att göra det... 

Jag vet egentligen inte vad fan som for i mig där för cirka fem och en halv timma sedan... I stora drag fick jag antagligen för mig att jag skulle ta och faktiskt göra någor lite finare av mitt galleri inne på dA. Så nu ser det ut som bilden visar (minus den fula grejen som sticker fram nere i det vänstra hörnet). Jag blev kär i den där lilla kladdiga saken som ska föreställa min ritplatta (tycker den blev jätte söt, haha) och sedan gillar jag den där så kallade draken som ska ta folk till de kommande referens (jag erkänner, jag har inte en aning om vad det heter på svenska) bilderna på mina karaktärer (den ser nästan ut som Spyro, som jag saknar den grabben, jag vill ha mitt PS2 lagat så jag kan droga sönder TLoS igen).

Om jag ska gissa så är anledningen till att jag ville ersätta bilderna som länkade till mina mappar där i galleriet helt enkelt för att jag inte vill se bilderna som jag har där i. I alla fall majoriteten av allt är sådant som jag inte vill se längre... För att vara ärlig så har jag nog fått, eller snarare alltid, haft samma åsikt som Deidara har vad gäller min konst... I alla fall den biten om att det är fint i ett-tre hjärtslag och sedan är det inte värt att se på något mer (biten om att "konst är en explosion" kan jag inte riktigt hålla med om även fast hans konst är helt underbart trevlig den med). Så ja... I stora drag vill jag inte se det jag gjorde i det förflutna mer än nödvändigt.
   Vad gäller andras konst delar jag visserligen samma åsikt som Sasori har... Andras konst är vacker för alltid och jag tröttnar inte på det i första taget.

Just nu är jag tydligen illamående, så jag ska gå i sängs och hoppas på att det har gått över tills imorgon så jag kan koncentrera mig på att göra diverse olika saker... Som att städa, det skulle vara en bra sak att göra...

Nikon D60 + 60mm

Att känna sig hemsk, det är jag bra på. Även att glömma allt som jag måste komma ihåg på morgonen, det är jag nog ännu bättre på. Det ska egentligen vara lov nu, men vem orkar ta lov? Inte jag i alla fall, inte nu i alla fall. Jag behöver inte ha några lov, jag är inte till för att ha lov. Saker som ska göras blir ändå inte gjorda när jag har lov, därav funkar helger och någon röd dag här och där fint för mig. Att ta med fel buss/tågkort på morgonen (vilket var vad jag gjorde idag) är inte det bästa man kan göra, speciellt när man inte har några pengar på mobilen (som ändå är halvdöd och mest troligt inte behöver några pengar i sig).

Imorgon kanske jag kommer ihåg, det får jag hoppas. Imorgon kanske det känns rätt, det vill jag i alla fall. 

Just nu önskar man att orden "det är äntligen vår" tillåts att sägas utan att man ljuger. Det är visserligen något som man antagligen inte vågar säga för stunden, med minusgrader om nätterna och snön som for förbi under fredagen och lördagen är det allt annat än vår.
   Jag längtar efter solen, jag längtar efter de där lagom varma vårdagarna, jag längtar efter att allt ska återfödas på nytt. Det är helt enkelt så att jag längtar efter vårens färgfyrverkeri, efter en vinter som aldrig kom. En så kallad vinter med endast dystra, mörka dagar som till större delen var utan färg och utan liv.

Let TTS finally begin, tiden att tänka är inte nu, tiden att agera är nu.