Forgotten

 

It has been forever, and forever still. Frozen in time, frozen in me.
I’ve been lost, I’m yet to be found. All cold inside, cold and not able to see.
I’m trying to survive, still I’m always telling lies. Alone inside, as alone as one can be.
It has been forever, and forever still. I’m not sure of what to do, what I will do here.
Who am I there deep inside? Who am I to say all these silent lies?


Ett minne.


Är jag glad? Ja, jag tror faktiskt det. Trots att det roliga är över och skolan är här igen, känns det ändå bra. Egentligen är det inte över, hoppas jag. Om det hade varit över helt så hade vi inte fixat ett kort till mig så jag kan komma och gå som jag vill inne på Uppsala Business Park.

Jag känner mig levande igen, det känns fint. Jag har varit uppe länge nu, känns det som i alla fall. Under de timmarna har jag har hunnit med att skriva klart en uppsats till skolan, varit social med Fridolf och planerat vad jag ska göra här näst. Det är att städa, installera lite fina saker på datorn som nu är rensad, fortsätta med läxor och rita klart en bild som jag kommit att kalla "Reign of the dragons" som jag ska ägna den här dagen åt. Vi får se hur det går, antar jag, kanske att jag skiter i läxorna.

jag har jagat ljuset det senaste i året.


Jag glömde bort vem jag var när min inspiration dog ut förra året. Jag har helt enkelt inte riktigt vetat vem jag var och har vandrat emellan det som jag trodde var jag innan den dog och något som jag inte är, men nu känns det som om jag känner mig själv bättre än tidigare och vet vem jag är menad till att vara. Så jag ber om ursäkt för alla ologiska ord, alla obegripliga texter som snubblat ur min käft när jag trodde att jag lekte med orden på ett kreativt sätt.

Exponerad i allt.


Detta är inte bra, jag har blivit svald av känslor som är lika olika som mörker och ljus är. I ena stunden, just då jag skapar, är jag positivt inställd till allt och känner mig säker på både det jag gör och vad jag kan. I stunden där på, då jag försöker vara seriös och söka jobb, är jag negativt inställd till allt och känner mig lika osäker på mig själv som jag var och ser bara allt som jag inte kan. Antagligen drog det ned mig ganska rejält när jag lyssnade på radion tidigare idag och hörde att det finns färre och färre jobb där ute och fler människor för varje dag som passerar blir arbetslösa (ja, detta gällde Sverige). Lågkonjukturen märks tydligen på andra ställen än endast i tryckerierna nu, där det märks som mest.
   Det är antagligen därför jag försöker finna tröst i att lägga upp mitt fåtal analoga vinterbilder, bilder som jag egentligen inte gillar resultatet på, det enda jag gillar med dem var glädjen jag kände då jag stod mitt i snöstormen som drog förbi och kände mig levande. Mina Olympusar är inte till för att exponera natur bilder, de hör hemma i städerna för att dokumentera det som sker där.

Det är nog dags att sätta i en ny film i OM-2, för jag har en idé. Dubbelexponering nästa.

Den sista snöstormen

Det skedde inte igår, inte dagen innan dess och inte dagen innan den heller. Det var för en tid sedan, och jag levde. Jag stod mitt ute på ängen som var täckt av snö, i hagen, när allt plötsligt blev vitt. Under vissa ögonblick kunde jag inte ens se tre meter framför mig, allt som fanns var en vit dimma kallad snö.
   Nu är det fem plusgrader redan halv åtta på morgonen när det är dags att gå ned till tåget, så det är inte längre den årstiden kallad "vinter". Allt som saknas är allt jävla pollen och alla vackra växter som blommar likt fyrverkerier.

Until the day it all fades away.

Jag vandrar samma väg om och om igen, vägen som aldrig tycks förändras även när den gör det. Jag har drömt samma dröm som jag flera gånger redan drömt. Jag har varit ensam i min ålder på en buss som jag fantiserade om att den skulle ta mig ingenstans.
   Över isbeklädda gator och snötäckta gräsmattor har jag vandrat och förbannat de som inte passar på och plogar bort skiten när det går. Det är i mina ögon som om de avsikligt vill att man ska bryta benen av sig. Rätta mig om jag har fel.

I mina egna fotspår går jag på nytt och försöker önska bort kylan, för jag vill ta på mig min hatt och kisa upp emot en värmande sol i höstens vackraste färger igen. Kalla det galet om det är vad man tänker nu och förstå mig inte fel, sommaren är fin den med - men hösten är då jag trivs som allra bäst med allt.

Jag drömmer mig bort i stjärnorna och mörkret där allt är som det ska. I dess böljande mörker söker jag efter ord att beskriva allt som inte går att beskrivas, detta är ett försök som dör ut i snön då det omöjligt kan ske. Det är då jag önskar att jag kunde sätta ord för allt jag känner och allt jag vill få sagt lika flytande bra som Thåström gör och så som de eftertänksamma tankarna som Mimikry blandar in i sina låttexter. Undrar om jag någonsin kommer lyckas bli så poetisk och beskrivande med ord som de är? Det vore fint, att en dag kunna få allt sagt.


En annan människas ord.

När någon som man egentligen inte känner så överdrivet väl, säger att denne tror att man själv kan göra det man vill. När denna person som man egentligen inte känner så överdrivet väl, säger att denne tänker ta sig ann utmaningen och hjälpa en själv att bli nummer ett. När denna person som man egentligen inte känner så överdrivet väl, är helt övertygad om att man själv kan bli detta något som är unikt.
   Det är när något sådant händer, som man själv vågar tro på sig själv ännu mer än vad man redan gör. Det är då något sådant händer, som man tänker ge sig fan på att inte ge upp och slita som ett djur för att uppnå sin dröm. Det är när något sådant händer, som man bara blir så jävla glad att alla logikens lagar blir luddiga och man tappar bort sig själv.
   Det är då en annan människas ord blir ens egen energikälla och inspiration.




Ännu en ny kategori, en väldigt behövlig sådan också. Välkommen.

Bortglömda dagar


I mina drömmar finns platser som aldrig funnits.
I mitt minne finns stunder som aldrig skett.
I blickfånget finns personer som aldrig funnits.
I mina tankar finns det mest av sådant som aldrig skett.


Burning light, I'm the one with the warrior inside.




På ett mörkt himlavalv utanför mitt fönster glittrar stjärnorna ned emot den mörka värld vi lever i när jag nu sitter och begrunnar ifall jag ska åka in tidigare till Uppsala imorgon för att ta en fotopromenad. Jag har läxor att göra, men självklart är sådant inte av intresse, så jag lyssnar på fin musik samtidigt som jag funderar på att leka fram en bild jag haft i mitt huvud i ett par veckor i mitt nyaste program. Men tiden är knapp och måndag betyder att det är enda dagen på veckan som jag sätter mig för att planerat se på TVn.

Grattis på artonårsdagen Turid! Jag önskar att jag också var ett oktoberbarn eftersom det är den finaste månaden på året, men jag får så lov att nöja mig med att föralltid vara januaribarnet.

vi jagar ljuset med lie och river väggarna i sinnets djupaste vrå.



Det är tur att det finns saker om mig som folk aldrig kommer se, för att det är sådant som inte är värt att nämna än mindre saker som folk vill veta. Tystnaden är vad som är det enda rätta i majoriteten av alla stunder som existerar. Mitt undermedvetna har något emot mig själv.

den dagen då bara ni och jag fanns







Ifrån dagarna vi alla minns, dagen då bara jag, han, hon, han och han levde i solens ljus som en del av allt omkring oss. Jag är jag och kan ingen annan va'. Han är han som i min bästa vän kallad D60. Hon är hon som i min lilla fina tös kallad Trip 35. Han är han som i bror min. Han är han som i brors lilla grabb kallad EOS 1000FN.
   Vi hade det fint den dagen, det är få dagar som är så som den en gång va'. Dagar som dem får vi aldrig tillbaks, det är bara minnen som finns kvar.

Forgive all the anger and forget all the tears.



Believe in me.




Gå drygt fyra kilometer och fotografera lite här och där, vart än inspirationen och motiven är, istället för att sitta på en trång och varm buss. Ja, min eftermiddag kunde inte ha vart bättre.

Jag lever idag, jag lever för imorgon.




Jag längtar efter orken att göra något. Det vore fint att få den tillbaka, jag behöver den verkligen så snart som möjligt - jag ligger efter på min lista.

En värld i ofokus.






Ibland är veckor som denna ganska fina att ha, tiden har inte gått för fort och inte för långsamt. Jag har gjort mycket som jag velat göra de senaste dagarna, eller snarare saker som jag förr ville göra men som jag aldrig gjorde klart.
   Med lite tur är ljuset på min sida imorgon så jag kan fotografera den lilla saken jag gjorde klart nu idag och visa er. Den kanske inte blev perfekt (jag är inte överdrivet duktig på att sy i elastiska tyger), men den duger för mig och mina tre små vänner.

Nu ska jag klura med lite PHP i några minuter innan jag beger mig till sängen. Så ni får ha en fortsatt trevlig kväll, för det ska jag ha.

People play this great charade and always miss the point.




Jag gillar att det är mulet och regn ute just nu, det ger mig anledning till att arbeta inomhus. Dock är jag så sugen som man kan bli på att cykla ut på landet och fotografera lite - mitt intresse för att cykla har kommit tillbaka, det är lika kul som när man var liten igen. Men det kan vänta, jag tror inte landskapen tänker springa iväg på två dagars tid. Det vore även trevligt med lite åska också, det är så mysigt.
   För övrigt så har jag nog haft en ganska så bra dag, jag vaknade och var på toppenbra humör och jag har hållt mig på samma humör hela dagen i stort sätt. Det känns kalasbra att ha en dag som denna lite då och då, det gillas starkt.

Påminn mig om att jag måste åka in till Fuji med en film på måndag, jag har totalt glömt bort det... Sedan kan ni få påminna mig om att jag ska köpa en scanner också när jag ändå är i Uppsala... Mitt minne är ju som det är, haha.

Stay for a while, stay because you make me smile.




Jag hade hoppats på att ha något klart idag, men tydligen är jag för långsam för att kunna avsluta något av allt jag påbörjat så fort...

Lata dagar, soliga hagar.






Här sitter jag och njuter av vacker musik och slappar som en latmask. Ganska trevligt om jag ska säga som det är, dock gillar jag inte att känna mig lat... Så jag måste ta mig i nackskinnet så snart som möjligt och få lite ordning och reda på min vardag. Men inte idag, en dag borde jag få vara en total latmask och inte göra något vettigt alls. Ska på bio i kväll och se POTC 4 (på tiden, tänk att nörden - jag - är bland dem sista som ser den...), vilket ska bli intressant.

Bli by the way inte orolig ifall min blogg är låst någon gång under de närmsta dagarna, det är bara jag som sitter och spökar med den då... (;

Far away, long ago.





Här sitter jag. Illamående som få, och hoppas på att jag får se på "det okända" om mindre än en timma. Vilket jag inte kommer att få, med tanke på att TVn är upptagen av ett ishockey och fotbollsberoende freak där nere.

Tonight we are free. Free like the thunderstorm, free far away from reality.



Jag skojade inte då jag nämnde tidigare att jag lekte med långa slutartider på senaste filmen ifrån EOS 700

Jag blir helt ärligt arg på mig själv om jag inte blir klar med mod(master of darkness) ikväll. Om det är en sak som jag verkligen måste lära mig nu under 2011 så är det att jobba emot en deadline, jag måste kunna klara av det om jag ska jobba på något tryckeri. Och då kan jag inte sitta och dalta som jag gör nu med allt jag gör... Skärpning kan tyckas.

Previous posts



©opyright Casowa Photography 2009-2012
2009
January
February
March
April
May
June
July
August
September
October
November
December

Bildbloggar Fotobloggar bloggar Fotobloggar Fotobloggar


   


I was created to create, it’s as simple as that. I create in more ways than one and now it’s time for you to see the world through my eyes – or rather, through the lens of my camera.
Welcome to my blog that I shall fill with my memories from each day that passes by.

   


Follow on Bloglovin






         Digital exposures
     Analog exposures
     Time to see      Amanda Berglund
     Melody pearl
     Nevnarien
     Emma (Hagelstorm) Eriksson
     Inside reflection
     Lina Foto
     Linda Sundell
     Nicolinaslillaskrivbok
     Kreativlink
     Implode
     6x6 life
     Behind the water heater
     I was a whirlwind
     Devils 6th day