Nikon D60 + 50mm

Jag gillade fotolektionen idag. Den behövdes verkligen, den fick mig att bli motiverad på nytt och det känns förjävla bra. Tack, tack för att vi fick göra det jag verkligen inte kan, porträtt. I mina egna ögon så lyckades jag så betydligt mycket bättre nu än vad jag gjort tidigare med alla porträtt jag fotograferat hitills, vilket känns gött som fan.
   Visserligen sov jag dåligt i går natt av någon okänd anledning, så jag var bara pigg på fotolektionen och sedan gick det utför och jag somnade till och från på samhällskunskapen. Det är väl ett under att jag inte somnade på tåget så jag hade missat att gå av.

Nu ska jag bege mig till sängs hade jag tänkt. För nu gäspar jag, så då har jag förhoppningsvist inte svårt att sova. Ha det så gött och vi hörs.

Nikon D60 + 50mm + tre ofrivilliga modeller, ett köksbord och en köksbordslampa

Gissa om jag känner mig dum just nu. Hade inte en tanke på att den här dagen var en timma kortare eftersom man skulle vrida fram klockan... Har i alla fall invigt mitt nya stativ nu under ca. en timma. Gud vad söt den är alltså, haha. Dock vet jag inte om resultaten blev allt för mycket att skryta om... Jag och fotografera människor går fortfarande inte allt för väl ihop...

Tänkte försöka få åtminstone en av bilderna vettig innan jag beger mig till sängs... Eller så fastnar jag med att skriva, hade en sådan otroligt underbar dröm i fredags natt, så jag bestämde mig för att skriva ned den... Så vi får se. Kanske gör båda...

Jag kände att det var länge sedan jag byggde en hemsida sist... Så jag var tvungen att sätta mig ned och göra en nu. Har inte fått i mig ett skit rent ut sagt sedan någon gång vid tio imorrse då jag gick upp till datorn, men sedan vid elva kom jag på "åh bygga hemsida...". Så jag är en sådan som måste avsluta själva layouten i sig när jag bygger en hemsida innan jag reser mig upp och gör något annat. Och jag kan väl säga att jag hade ett jävla bra flyt nu idag, känns kalas bra det. (:
   Nu är det bara helvetet kvar att fixa; att lyckas välja rätt bilder och redigera dem, etc, etc, etc. Det är därför jag skriver här nu, för att bilderna är någon annan dags jobb. Jag har inte bråttom att sluta webdesignen i skolan än (får tydligen slippa alla lektioner när jag har gjort det sk. "projektet", som i min lärares ögon är att använda en av hans tio år gamla layouter och bara byta färger och fylla på med egen text. Vilket jag inte ser som projekt. Därför vägrar jag göra det och kör på mitt webhotell istället).

Nej, nu ska jag käka något... Sedan tänker jag ta tag i allt annat som inte är gjort än... Mitt rum bland annat... Sedan är jag egentligen jäkligt sugen på att baka också, men det kan jag inte göra, måste börja med bildläxan och gamla fotoläxor som jag fortfarande inte har gjort klart...

Jord som i elementet, inte jord som i Jorden.

Underbart kul att leka i photoshop. Speciellt då det gäller rymden helt plötsligt... Lite nostalgi här kan tyckas, det var år sedan jag faktiskt brydde mig om något som hade att göra med rymden för att vara ärlig, men på den tiden som jag brydde mig. Då brydde jag mig rejält mycket och läste vart enda litet ord jag kunde hitta som hade med rymden att göra... Fråga för den delen inte hur lång tid den tog att göra, jag har noll koll, men en gissning skulle vara cirka en och en halv timma.
   Denna är faktiskt inte den enda rymd relaterade bilden jag gjort idag, roade mig med att försöka göra en galax (som blev grön, haha, bara för att grönt är skönt) och nästan realistiska stjärnor också (tyckte den bilden faktiskt blev hyffsat vacker för att vara ett första försök om jag ska säga mitt, samma sak med denna och galaxen). Galaxen lär jag väl kanske lägga upp imorgon, om jag kommer ihåg, men stjärnorna får ni inte se än på ett tag, även fast stjärnorna i sig är klara. Det är mer med den bilden som ska göras.

Och nu till att ha ork och tid till att göra de övriga sex kompisarna till denna så hela "famlijen" är klar. Sedan att försöka sig på att göra hela Delau vore något (nej, jag stavade inte fel på "dela" och jag är fullständigt medveten om att ingen på jorden utöver jag som vet vad Delau är)... Och göra allt i en och samma bild ännu bättre...

Photoshop pillergöra, inget märkvärdigt.

Jag tror att det är sedan i tisdags som jag började leva på smärtstillande (lika med ipren/ibumentin/alvedon - det som låg närmast till hands kort och gott). Har fått så förjävligt mycket värre problem med mina tänder, förr var det bara min vänster hörntand som jag hade problem med. Nu är det bokstavligt hela vänstersidan av både över- och underkäken som jag har problem med. Var till tandläkaren för tusende gången med detta i torsdags, vilket som väntat inte ledde till något, de hjälpte inte mig ett skit (eller jo, han skulle tydligen försöka se till så jag fick åka in till någon tandläkare inne i Uppsala, men det lär ju ta något halvår innan jag får en tid där).
   Alla dessa problem har i alla fall för min del lett till att jag sover skit dåligt, har fått feber som verkar komma och gå som den behagar, och att jag inte klarar av att äta normalt. Jag har tappat orken till att göra något eftersom allt som finns i skallen bara är en bultande smärta som inte vill att man ska fortsätta leva normalt, man finner helt enkelt ingen ro. Det enda som hitills har lyckats leda bort mina tankar ifrån bultandet i käkarna har varit att se den ena filmen efter den andra (har snart gått igenom alla filmer för tjugotusende gången som familjen min har på dvd, sedan roade jag mig med i torsdags att göra mig själv beroende av fantomen på operan genom att se på den versionen av storyn ifrån 2004, första gången jag såg filmen faktiskt, har bara hört covern på låten som heter just "The Phantom of the Opera" av Nightwish). Filmer är ibland räddarna i nöden, det är fint att fly in i andra världar när ens egen är skit.

Nu håller min ipren på att gå ur känner jag, så jag tänker gå ned och ta en kopp varm obóy innan jag försöker gå och sova.

Många gånger har jag nog sagt vid det här laget att mina bästa vänner är mina kameror. Men det har aldrig varit sant. Till en viss del kanske, men det är långt ifrån sant. Min bästa vän har aldrig varit dem, men det har uppenbarligen tagit mig år att inse det. Det är inte förens nu idag som jag insett hur fel jag haft hela tiden. Visst, jag erkänner, mina kameror är med mig nästan överallt, de har sett mig som ingen annan gjort och jag brukar berätta mina innersta tankar för dem. Men ingen av dem har ändå fått vetat allt. Gissa vad. Det var Tjabo och ingen annan som fick veta allt.
   Jag kanske tyckte förr att det var bland det bästa av allt som hänt mig då vi fortfarande hade hund, kanin och hamstrar. Men det bästa som hänt mig är Tjabo, han och ingen eller inget annat. Jag kanske öppnade mig för våra pälsiga husdjur då vi hade dem också, må hända att jag borrade in ansiktet i pälsen på vår hund och grät ut då jag var ledsen. Men det är små saker jämnfört med Tjabo. Han var mitt allt, min livsglädje, den som alltid peppade mig till att fortsätta försöka och att alltid försöka göra mitt bästa. Han hade tålamod med mig som ingen annan någonsin haft. Han lyssnade och förstod. Busa skämtsamt för att trösta, bli en kelgris om buset inte hjälpte. Jag lyssnade på honom, försökte hjälpa honom då han hade problem. Muntrade upp honom då han var ledsen eller surmulen. Även om han inte sade ord som vi människor gör, så förstod jag honom, och han mig. Vi behövde inte ord för att veta vad den andre kände. Vi använde ögonen, det enda sättet som finns att se rakt in i själen på någon annan. Vi lekte och roade oss tillsammans. Soliga dagarna låg vi ibland hela morgonen ute på altanen och gottade oss i de gyllene strålarna som badade ned över oss och värmde in under våra skinn. En dyster mörk kväll lite mys framför TVn.

Men nu är allt det vi hade försvunnet, som bortblåst. Förlorat. Han kommer aldrig mer vara där och lyssna på mitt meningslösa babbel eller på mina tankar som jag grubblar på. Han har lämnat allt bakom sig och kommer aldrig mer tillbaka till livet vi hade. Jag har förlorat honom, min bästa vän. Jag har förlorat min drivkraft, min halva som drev mig på för att kunna fortsätta frammåt. Jag kommer aldrig mer få känna närheten och förståelsen. Han är borta, på förhoppningsvist en bättre plats än denna. Var han än är, så hoppas jag att han minns mig. För jag kommer aldrig att glömma honom. Vem som än har förlorat någon de älskat och brytt sig om mer än livet sig självt vet hur det nu känns för mig. Det känns helt enkelt som om man inte kommer kunna fortsätta. Men jag vet att det går att fortsätta, för jag har gått igenom precis det här många gånger innan. Man skulle kunna säga att jag är van, men det är jag inte. Det är hemskare för varje gång det sker. Man börjar önska att döden inte fanns, att man fick leva föralltid, så man skulle slippa att känna saknaden och förlusten.
   Jag gråter som ett litet spädbarn, om inte värre ändå nu när jag skriver det här. Men det kan inte hjälpas. Jag har rätt till att gråta nu. Det här är mitt första steg till att lära mig att släppa taget om sorgen som ändå föralltid kommer finnas där. Jag skriver istället för att prata med vem som helst, sådan har jag alltid varit. Det är bara få som får mig att prata ut, de som jag litar på är de enda som får höra min gråt, alla andra får bara föreställa sig. Nu är den som jag förlitade mig mest till borta, så nu är det inte många kvar. Det sista jag kan göra på nu är att de inte lämnar mig också.

Jag kan inte gråta föralltid, jag borde sluta nu. För jag kan inte sitta och tala i telefon med en villt främmande människa om mindre än en timma med grötig röst och snyftningar om vart annat, det är helt enkelt inte acceptabelt. Det var även middag för ett tag sedan, så jag antar att jag måste äta också även fast maten bara smakar tomhet (inte ett skit med andra ord).

Och ni får koppla [denna] hur ni vill. Han har andra anledningar till att gråta, men jag tror nog att han gråter för samma anledning som mig just nu.    

Större finns att se [här] - ganska precis en timmas kladd, själva färgerna är ritade med musen och sedan smetade jag med ritplattan. Arice är min, punkt slut (men hennes själ tillhör föralltid Ryo och Cour). RIP.

Fick bara ett infall av att behöva rita helt plötsligt... Kom och tänka på låten med SOTY... Sedan på Arice... Jätte sött helt enkelt. Sedan var det bara konstant kladd, kladd, kladd under en timma. Och jag menade egentligen inte att den här skulle bli fin eller rak, antar att jag ville få ut hennes spöke ur hjärnan en stund (kompliserad historia, men nej, hon lever inte, hon dog... för ett bra tag sedan...). Men jag tänker ha den i min abc-bok i alla fall. Så nu har jag tappat räkningen på hur många till bilder till den jag ska ha hunnit ritat innan nästa torsdag...

Nu ska jag till sängs hade jag tänkt. Det är teori på idrotten imorgon, och jag vill gärna inte sova på den, haha. För den delen så kanske det kan bli lite snålt med bloggande för min del med lite otur även fast jag kanske har en hel del bilder att visa om jag är duktig och ritar klart rätt många nu i helgen... Internet går sönder stup i kvarten pga. att combort är knäppa och inte har koll på vad det är för månad.

300% med datormusen (jag är imponerad av mina egna skills, tänk när jag bara kunde rita snögubbar i paint med datormusen och nu kommer jag med typ likvärdigt resultat som med ritplattan, inte illa), 0% med ritplattan, 10% penslar (bakgrunden), 3000% Cour. Nej, jag råkade inte välja fel färg på bakgrunden, Röd är Cour's färg (inte blå som man kanske kan tro).
Det är så mycket mer som jag ser när det gäller speciellt Cour så ni knappt kan förstå det... För mig är han inte bara en karaktär som jag ritar för att få ro och slappna av, han lever i mitt huvud... Vet inte riktigt om jag ska publicera något av allt jag har skrivit och ritat (och majoriteten av det jag ritat är i mina skrivhäften, så det är nog inte ens fint att visa). Kanske gör det bara för att få öva...

Long time no see, förlåt att jag inte har bloggat något på vad som känns som flera år. Jag har varken haft tid eller haft något att visa. För jag vill inte visa någon WIP på en bild jag började med samma dag som jag skrev inlägget innan detta då jag ändrar mig väldigt ofta vad gäller den och börjar om på nytt... Kanske kan tänka mig att slänga upp lite fotografier här igen, men för att vara ärlig så har jag inte fotograferat överdrivet mycket på sista tiden, jag har snarare ritat desto mer (så jag överväger om att byta kategori på min blogg och ändra från foto till något annat som passar bättre).

Överväger just nu om att se på canal+, men jag har en skrivuppgift som ska vara inlämnad innan midnatt ikväll att skriva också (men den går nog fort att göra).