Väldigt kolk människa, jag ska nog skita i att lägga in musik i mina videoklipp på youtube också, då kan alla som får för sig att titta på det välja själva vad för musik de vill lyssna på utan att jag ska "lägga mig i". Duktig människa i övrigt, han gör det fint även om det är ett sätt att illustrera på som jag själv nog bara skulle prova på max tre gånger.

Jag är trött och fryser, jag hatar när det är så... Att man inte känner sig kry men inte mår dåligt nog för att vara sjuk.

Jag glömde bort vem jag var när min inspiration dog ut förra året. Jag har helt enkelt inte riktigt vetat vem jag var och har vandrat emellan det som jag trodde var jag innan den dog och något som jag inte är, men nu känns det som om jag känner mig själv bättre än tidigare och vet vem jag är menad till att vara. Så jag ber om ursäkt för alla ologiska ord, alla obegripliga texter som snubblat ur min käft när jag trodde att jag lekte med orden på ett kreativt sätt.

Inlägget kommer hållas konstant uppdaterat under årets gång.



Eftersom att Spotify inte har all musik som jag vill ha på min spellista som går under namnet "2012" och sedan kanske inte alla använder Spotify nu för tiden eftersom den rent ut sagt har gått och blivit skit när man inte kostar på sig Unlimited eller Premium.

Jag fick idén till att göra en spellista för hur vidare jag känner varje månad och för låtar som jag kommit att gilla mer än andra av den underbart inspirerande Sofia. Främst då av hennes fina inlägg som hon gör för att sammanfatta sitt år.
   Så när året kallat tvåtusentolv började startade jag, löjligt nog gjorde jag spellistan och den stod tom fram tills den tjugonionde januari när jag lade upp låtarna för januari. Jag har egentligen inte några bestämda dagar när jag lägger dit musik på den, men det händer då och då när jag känner något eller helt enkelt när månaden börjar dra sig emot sitt slut och inga fler känslor omöjligt går att känna på de få dagarna som är kvar.
   Jag har gjort små noteringar i "listan" nedan om den saknas på Youtube eller Spotify, de som inte har några noteringar saknas inte på något av ställena.

Januari

"Savior" av Rise Against, "Darkness" av Disturbed, "Still broken" av Plan Three, "Min sång" av Mimikry, "Zetsubou Billy" av Maximum the hormone (saknas på Spotify), "With arms wide open" av Creed, "L's theme" ett av alla soundtracks till Death Note (saknas på Youtube), "Such horrible things" av Creature Feature (saknas på Spotify), "Running up that hill" av Placebo och "Truth" av Arashi (saknas på Spotify).

Februari

"These are the days" av The Exies, "Near's theme" ett av alla soundtracks till Death Note (saknas på Spotify), "When I held ya" av Moa Lignell, "My heart is broken" av Evanescence, "Fanfanfan" av Thåström och "Life is like a boat" av Rie Fu (saknas på Spotify).

Mars

"In too deep" av Sum 41, "Rusted from the rain" av Billy Talent, "Blundar du så blundar jag" av Mimikry, "Enemy inside (part 2)" av Egypt Central, "Egoproletär" av Varnagel (saknas på Youtube), "Hell" av Disturbed, "Does it really matter?" av Theory of a Deadman, "Jag behöver er" av Varnagel (saknas på Youtube), "Journey to the past" från filmen "Anastasia" (saknas på Spotify).

Spellista på Youtube finns här | Spellista på Spotify finns här

Det börjar bli varmt, nästan för varmt när snön och isen fortfarande ligger kvar på marken. Kanske att det inte gör något, för det vore ju vackert med färg och liv än en gång. Fåglarna har börjat sjunga igen och okunnig som jag är försöker jag att sjunga med, men det är något som jag misslyckas ganska rejält med.
   Jag skriver mina rader, en efter en, på både en historia som jag döpte efter mina egna ord som en gång betydde allt, blandat med orden i dikter vars mening endast syns för de som känt vad jag försöker sätta ord på. Om dagarna är mina fingrar täckta med både lim och trycksvärta, för det är fint på alla sätt och vis.

Nikon D60 + 60mm

"Jag vill, jag vågar, jag ska.", är vad jag tänker nu och motiverar mig själv med. Detta istället för de missbrukade orden, som för mig tidigare var kända som "Det blir bättre en dag, vänta och se. Kanske är det bättre imorgon."

Nikon D60 + 60mm

Må så vara att bilden ovan är vad man skulle kalla för "fel" på alla sätt och vis, men det är helt enkelt så jag känner nu. Jag balanserar längst med trottoarkanterna, ena sidan är det omöjligt att ramla ned för, den andra är bara ett oväntat steg nedåt på knappt femton centimeter där den är som högst. Mina tankar är fast på de senaste åren som varit och på vad som ska komma här näst. Vad vet jag inte, för det är helt enkelt omöjligt för mig att se framtiden. Tidigare visste jag inte vad jag skulle göra, vem jag skulle vara. Jag ägnade timmar till att försöka finna svaren och planerade på tok för mycket bara för att jag inte visste bättre. Detta är något som inte bekymrar mig nu, för jag har bestämt mig för att låta allt bli som det blir och att jag som vanligt anpassar mig efter vad som sker. Ja, det blir nog bäst så.

Detta är inte bra, jag har blivit svald av känslor som är lika olika som mörker och ljus är. I ena stunden, just då jag skapar, är jag positivt inställd till allt och känner mig säker på både det jag gör och vad jag kan. I stunden där på, då jag försöker vara seriös och söka jobb, är jag negativt inställd till allt och känner mig lika osäker på mig själv som jag var då och ser bara allt som jag inte kan. Antagligen drog det ned mig ganska rejält när jag lyssnade på radion tidigare idag och hörde att det finns färre och färre jobb där ute och fler människor för varje dag som passerar blir arbetslösa (ja, detta gällde Sverige). Lågkonjukturen märks tydligen på andra ställen än endast i tryckerierna nu, där det märks som mest.
   Det är antagligen därför jag försöker finna tröst i att lägga upp mitt fåtal analoga vinterbilder, bilder som jag egentligen inte gillar resultatet på, det enda jag gillar med dem var glädjen jag kände då jag stod mitt i snöstormen som drog förbi och kände mig levande. Mina Olympusar är inte till för att exponera natur bilder, de hör hemma i städerna för att dokumentera det som sker där.

Det är nog dags att sätta i en ny film i OM-2, för jag har en idé. Dubbelexponering nästa.

Det skedde inte igår, inte dagen innan dess och inte dagen innan den heller. Det var för en tid sedan, och jag levde. Jag stod mitt ute på ängen som var täckt av snö, i hagen, när allt plötsligt blev vitt. Under vissa ögonblick kunde jag inte ens se tre meter framför mig, allt som fanns var en vit dimma kallad snö.
   Nu är det fem plusgrader redan halv åtta på morgonen när det är dags att gå ned till tåget, så det är inte längre den årstiden kallad "vinter". Allt som saknas är allt jävla pollen och alla vackra växter som blommar likt fyrverkerier.

... bara för att jag ser (nästan) allt som inte går att se. För att jag minns alla drömmar som får mig att le.

Så var det plötsligt något nytt här igen... Jag måste skärpa mig nu, tre olika utseenden under de senaste fem månaderna, det är för mycket. Jag saknar de gamla goda tiderna när jag satt med samma layout i flera månader i sträck. Speciellt saknar jag att jag satt med en av dem i nästan ett års tid(!), det är knappt att jag själv kan förstå att jag satt så länge med den.
   Med lite tur så tröttnar jag inte på denna i alla fall... Min nyblivna kärlek till lila och vitt har hållit i sig sedan december och inte minskas för fem öre (det är nog snare så att den har växt). Så det känns väldigt lovande.

Credits till Amanda på namnet till den här layouten.

Jag borde känna något, det är ett faktum. Jag borde göra något för att visa min uppskattning, det är ännu en till sak att lägga till på min "att göra"-lista. Jag borde veta vad som komma skall, men ändå gör jag inte det. Jag borde höra orden bättre och se allt omkring mig likt kristall, det är dags att lära sig hur man gör det. Jag borde lära mig att använda fler ord, mer varierande ord, men ändå står jag kvar på samma punkt och rabblar allt om och om igen. Jag borde nog sluta tänka på allt "jag borde", kanske blir allt omkring mig mycket lättare då.
    Egentligen så kom jag precis på att jag borde skita i alla de där onödiga orden som ingen ändå förstår. Det är dags att jag nöjer mig med ett enda ord som säger det mesta fram till sin sista bokstav.

   Tack.

Cirka tio timmar i Illustrator CS med datormusen. Karaktärerna tillhör mig. ©

Ibland är inte mitt minne vad det borde vara, jag skulle ha visat denna redan i torsdags förra veckan, men tydligen fick jag inte över rätt fil på USB-minnet förens nu idag. Detta är i alla fall en logotype till mig själv, en del av den i alla fall.
   Ifrån början körde jag bara med någon simpel bild på en kamera, en pensel och en penna, det kändes varken kreativt och inte mig för fem öre även om det är vad jag använder... Så jag satt och tänkte till, fick en idé precis innan jag gick till sängs någon av kvällarna förra veckan. En drake som skulle representera penseln och ett fenix öga för att representera kameran. Så mycket kreativare och så mycket mer mig det blev.
   Lila blev färgerna, för av någon anledning har jag börjat gilla lila jätte mycket på senare tid (man skulle nästan kunna säga att lila nog har blivit min favoritfärg helt plötsligt).

Imorgon ska jag binda ihop min tidning, det ska bli kul, och nu är jag trött så jag tänker säga godnatt.

MS paint + Image ready CS - Cour tillhör mig. ©
  
(ursäkta att texten inte syns när den skiftar över i vitt...)

Det var nog nästan ett år sedan en person ville att jag skulle rita en bild på tio minuter, jag satt på övertid (tjugotvå minuter). Allt jag lyckades få fram på den tiden var en skiss på Cour. Efter det har skissen legat orörd i en av alla mina bildmappar här på datorn i hopp om att jag en dag skulle ha något att göra med den. Nu har jag haft det. Min avatar som jag använt fram tills idag har jag haft i dryga två års tid nu och det var dags för något nytt. Så det blev en ny sådan.
   Det är bilden till vänster som är avataren, första gången på cirka fem års tid som jag animerat något kan påpekas också. Bilden till höger är den i sin helhet, högra delen av bilden orkade jag verkligen inte lägga ned någon ork på eftersom jag ändå visste att jag inte skulle använda den (men jag visar upp den delen ändå, eftersom jag har som vana att visa upp majoriteten av allt jag gör här).

Nu ska jag käka soppa lite snabbt och sedan går jag ut och kör bil. Efter det ska jag städa igenom rummet lite snabbt innan jag försöker få pli på ritplattan som avinstallerade sig själv tidigare i veckan. Efter det får vi se om jag fortsätter rita eller om jag sätter mig och gör "detta något annat" som jag planerat att göra.