Fotografiet exponerades av min vän, lite redigering ifrån mitt håll i efterhand.

Det var så förbannat kul, det var så mycket fint folk, det var så förbannat varmt om dagarna, det var så förbannat kallt om nätterna, Linköping var förbannat fint och mysigt, allt var så jävla bra. Jag åker till Närcon nästa år också, punkt slut. (Visserligen erkänner jag att det inte slog Uppcon, för mig kommer Uppcon vara det bästa konventet tills jag hittar något annat som slår det)

Det är imorgon, ja, då ses vi inte mer. Fast å andra sidan så gör vi det ändå, för jag planerar faktiskt att komma tillbaka. Det är imorgon som jag sätter mig på ett tåg och reser ned till platsen kallad Linköping där jag ska spendera resten av den här veckan - inte som mig, men som någon annan.
   För fyra dagar sedan var jag nog nervös, men nu finns den känslan inte med i min ordlista över känslor för dagen. Jag andas, ser, lever och mår bra - så då måste allt gå bra. Emily ska sitta på min axel under resan ned med min hatt på sned och en väska som är på gränsen till proppfull. Det finns en massa människor där nere som jag åtminstone är bekant med, men det är bara en av dem som jag faktiskt träffat ett antal gånger tidigare face-to-face, så jag tänker försöka hitta dem så gott det går under veckans gång.

Vi hörs, en dag. Denna gång kan jag ta så mycket mer foton än vad jag gjorde under Uppcon. Närcon 2012 blir likamed ett konvent där jag kan fotografera ett par tusen bilder om jag så vill, för jag har kostat på mig ett sprojtans nytt minneskort till D60... Och jag har en känsla av att jag kan behöva mycket plats för fotografier, med tanke på hur länge jag blir borta.

Jag räknar dagarna och längtar tills dagen då jag äntligen sitter på tåget och åker ned till Linköping. Jag räknar dagarna och funderar på om jag verkligen hinner med allt som jag vill hinna med innan dagen då jag väl står i Linköping. Jag räknar dagarna och inser att jag nog inte gör annat än att räkna dagar ibland.

Kalla detta steg för steg om ni så vill. Det är så här jag gör när jag gör loggor i alla fall. Steg ett, skaffa någon eller något att göra en logga till, för utan någon eller något att göra en till... Varför ska du då göra en logga? Steg två, skaffa en idé. Basera den på färger som den eller det som du ska göra loggan till redan har. Basera den på maskotar/karaktärer som de redan har. En grundtanke om vad och hur du vill göra det helt enkelt. Steg tre, skissa. Vid den här punkten håller jag hus i Photoshop eller i sketchbook på min iPad (det är även vid den här punkten som jag har bilder ifrån steg till steg). Steg fyra, starta Illustrator, det är dags att bli lite högupplösta och inte vara beroende av pixlar som vår vän Photoshop är. Steg fem, prova fram och tillbaka tills du hittar vad du är ute efter. Steg sex, jag valde att börja med den enkla texten idag. Även här trevade jag fram och tillbaka för att hitta rätt. Kultcon har en så kallad logga som var väldigt rund, tillslut insåg jag att jag borde behålla det och nu ser den inte lika plottrig ut som deras nuvarande gör. Så jag är nöjd med den.

Steg sju för mig, blir imorgon, och då att hitta på något kul att göra klart bilden med i form av ett K och ett C så det blir KC som i KultCon. Men nu ska jag sova i ett par timmar, är tanken.

Jag har sett den en gång idag för första gången, jag kommer nog se den sjuttioelvamiljoner gånger till innan jag dör. Bättre film har jag inte sett på länge, tänk så mycket bättre filmerna var förr - till skillnad ifrån vad de är nu. Visserligen erkänner jag att den nya spider-man filmen inte verkar vara helt fel.

En gång i tiden började jag rita två små drakar lite på måfå, lite sådär bara för att jag ville testa att hitta på två egna karaktärer som jag kunde rita om och om igen. Precis så som jag hade sett så många andra göra med karaktärer som de hade hittat på. De två drakarna kom att kallas Cour och Rayu. Deras enda syfte till att leva var på grund av mitt eget själviska behov av att vilja ha något att rita om och om igen.
   För drygt två och ett halvt år sedan ändrades det, de två små drakarna hade redan flera månader innan börjat få personligheter, ett förflutet, en nutid och en framtid. Jag började skriva ned deras historia... Och nu tänker jag börja berätta den i historien som jag kom att döpa till "The last hope of Delau", med en första del som jag valt att kalla "Arice's dawn" och ett första kapitel som kommit att kallas "Origins".

Klicka på bilden för att komma till första sidan av deras historia.