Det var i början av år 2007 som jag bestämde mig för att jag inte längre ville rita som en åttaåring och beslöt mig för att mitt mål var att alltid sträva (kanske till och med tvinga om det behövdes) mig själv till att bli bättre. Jag ville kunna rita lika bra som alla andra, jag ville bli bättre än alla andra omkring mig.
   Under ett par års tid var det bara drakar, manga och demoner som jag ritade. Manga hade överhanden och jag hade en glöd likt ingen annan att rita det, så gott som varje dag ritade jag någon bild på någon manga karaktär som antingen var med i någon anime som jag gillade (på den tiden var det YGO som var nummer ett för mig) eller något som jag hittade på för stunden... Men något hände och drakar tog över allt (ja, till och med att rita demoner blev mer sällan och sällan). Glöden jag en gång hade dog ut och jag har inte ritat manga med den glöden jag en gång hade under dryga två års tid nu (tyvärr räknar jag inte [Slifer] eller [Tobi] till manga, Slifer ville jag egentligen inte rita, den ritade jag för att jag inte hade något annat val, men gjorde mig själv mer intresserad av att avsluta den bilden genom att rita just honom. Tobi där emot ritade jag för att jag ville, men jag kallar den bilden ändå inte för manga).

Men den senaste tiden har jag suttit inne på dA mer än vanligt, jag har hittat en person som kallar sig för SkyGiratina och hon ritar manga som jag inte sett någon annan göra tidigare. Det är som om Masashi Kishimoto har lärt henne exakt hur man ska göra för att rita så det ska se ut som en bild som mycket väl skulle kunna vara med i t.ex. Naruto Shippuuden. Helt oroligt kort och gott, jag blir inte klok på hur mycket övning hon måste ha lagt ned på att bli så pass bra som hon är. Hon ritar karaktärerna ifrån speciellt Naruto Shippuuden som om hon har varit med och ritat animen och hennes egen karaktär är så otrolig att man kan tro att hon varit med i bakgrunden någonstans om man inte sett hela Naruto Shippuuden (eller rättare sagt, alla delarna som hitills gjorts).
   Det är något med hennes bilder helt enkelt... Jag vet inte vad, men något är det, som fått mig att vilja ta tillbaka det jag förlorade för så länge sedan. En beslutsamhet har vaknat till liv inom mig igen, denna gången inte bara målet om att bli bättre. Jag tänker lära mig att rita manga igen. Inget ska stoppa mig, jag tänker inte ge upp, visst hatar jag konturer och skuggor som inte tonar ut sig till färgen bredvid, men det är bara att acceptera - det är manga.

Ursäkta om detta inte är så kul för er att läsa, men jag skriver mina tankar istället för att säga dem högt. Och detta hjälper mig faktiskt att motivera mig själv ännu mer att se till så jag en dag kan nå mitt mål.