This is just a game, it's time to forget about the past.



Jag har aldrig fruktat mörkret.




Jag har alltid varit den som älskat mörkret.


I tusen år o i tusen år.



Jag kände mig så duktig då jag satte mig ned för att sy. Men den känslan övertogs ganska snabbt av en ilska man ej kan tänka sig. Symaskinen är helt knäpp helt enkelt, och då den är det blir jag frustrerad och därav går där ifrån kokande av illska (ja, min stubin är kortare än kortast då det gäller symaskinen). Dock blir jag arg på mig själv också i och med det, måste få klart den innan jag ska vara inne i Uppsala imorgon och ha mörkerfotografering... ):

You cannot create a world, where everything is right.



Har suttit i totalt ungefär två timmar nu sedan jag kom hem ifrån skolan och tittat i ena tråden inne på DC's forum för att försöka peppa mig själv till att sitta och sy mycket imorgon... Jag måste sy klart en sak tills på torsdag, dock behöver jag skinn till det och jag vet inte ifall min mamma tillåter att jag klipper sönder ena hennes trasiga väska till det... Satt och kollade på den tidigare idag, och jag kan i alla fall inte laga den...
Men ja, sedan har vi som sagt lilla Spyro som jag inte haft varken insperation eller ork och tid till att sy klart än, känns som det är dags för det nu, gardiner som ska sys upp, ett överdag till sängen att sy klart och en liten spindel med lila ben som ska sys klart... Usch ja, hela dagen bokad imorgon då, både innan och efter skolan.

Inget är som det en gång var. Ingen minns längre hur det var.


Från fotolektionen i tisdags, på min nya favorit plats att fotografera på inne i Uppsala.

Det känns just nu onödigt att sätta igång och göra rent akvarium sakerna så här precis innan middagen. Samma sak med att sätta i ordning allt för att fotografera. Så jag tänkte fortsätta att för omväxlningens skull lyssna på lite punk istället för metal eller hårdrock och rita så mycket som möjligt på "RaC" så kan jag ta och fotografera lite efter middagen och samma sak med akvarium sakerna.

Ses i alla fall! (: Om jag blir klar med "RaC" lär jag mest troligt visa den här på bloggen och inne på dA ikväll eller imorgobitti. (:

Det var vi som hade allt, men ändå bad vi om mer.



Höstens färger i septembers ljus.




Döende lik, du hör inte hit.



Ryggen gör ont som fan nu, jag kan varken sitta eller stå utan att den gör ont. Rummet är inte städat, akvariumet är inte städat, läxorna är inte färdiga, och inget är i övrigt färdigt... Vettefan vad jag ska ta mig till, om jag ska plåga mig själv genom att städa rummet och akvariumet eller om jag ska plåga mig själv med att sitta still och göra läxor... Och jag behöver fortfarande införskaffa färgpennor så jag kan göra klart min samhällskunskaps läxa...

Mjölmask till frukost, lunch, mellanmål och middag.



Sitter här och skriver jag. Borde egentligen göra läxor, men pallar inte just nu, vi ska ändå åka och handla snart - tror jag - så det känns inte värt att börja nu.
Satt och funderade på ifall jag skulle leka med mammas äpple då jag satt nere i köket för några timmar sedan, men var trött så jag fastnade här vid datorn (förvånande? Nej).

Har en hel del att göra i helgen utöver läxor, jobb och saker som ska göras klart. Rummet är äckligt stökigt igen pga. att jag inte har haft ork till att städa ordentligt sedan skolan började... Och vi ska ju fira bror min typ nu i helgen, så jag lär väl behöva städa rummet snarast....

Det finns tre ord, vars mening står för anledningen till livet i sig.




Dessa tre ord, som har haft så stor betydelse i mitt liv har hjälpt mig mer än vad man kan tänka sig många gånger. Dessa tre ord är enighet, plikt och öde. Det är då man ställer sig frågorna: "Vad är min enighet här i världen?", "Vad är min plikt? Till vem står min plikt i fråga?" och "Vad är mitt öde? Vad är det jag vill uppnå innan mitt liv får sitt slut?" som man verkligen börjar tänka till gällande vad anledningen till att man lever är. Jag frågar mig de frågorna varje gång jag inte är på bästa humöret och inte ser något annat än ett mörker utan slut. Men jag frågar mig själv det då jag bara behöver påminna mig själv om varför jag själv anser att jag lever det livet jag lever här.

Kortfattat är mina svar på frågorna följande: Min enighet är framförallt till naturen, men även till djuren som lever där. Min plikt är att leva det livet jag blivit given och försöka med allt jag tar mig an så gott jag kan, ingen kan leva mitt liv bättre än vad jag kan. Mitt öde är att alltid kämpa för det jag tror på, för mina drömmar, för det jag vill uppnå och göra allt jag är i kapabel till för att försöka uppnå de sakerna innan min sista dag i livet är kommen.

Trapped in this world of memories.




Sitter här med mina två godispåsar (gott och blandat surt och skumm), har otroligt tråkigt, samt lyssnar på musik och funderar på ifall jag verkligen ska ta med kamerorna till Stockholm imorgon. I slutet följer dem alltid med, så det kanske är dags att sluta fundera nu och inse fakta att när jag går på pendeln imorgon i Märsta så har jag dem över axeln i och med att jag känner mig naken utan kameraväskorna. Dock lär det väl inte bli några foton - som vanligt då jag är i Stockholm - då jag brukar försöka vara så social som jag kan förmå mig till att vara med människorna jag åker in för att träffa istället för att vara social med D60 och EOS 700 som jag annars är social med i stort sätt varje dag.

Tänkte sätta mig och rita lite nu så jag kanske inte behöver ha lika tråkigt... Men jag har inte någon insperation till att rita just nu, inte ens till att skriva.

Vackra



Förra helgen var min familj hundvakt och hade en liten dam på besök. Det var trevligt, dock lite drygt att behöva tvätta händerna så fort man klappat damen eftersom hon dregglar ned ens händer så fort man gör det (D60 fick också en puss, kan man nog kalla det), men i övrigt var det trevligt. (:
Anledningen till att vi var hundvakt vet jag egentligen inte, det var nog inte bara för att Vackra's ägare ville att jag skulle fotografera lite bilder på damen som hon kunde visa uppfödaren... Ett som är säkert, jävla kul att fotografera henne, dock väldigt svårt (har aldrig fotograferat hundar digitalt förr). Nu är det tomt här och har varit tomt i flera dagar och ingen hund som tassar omkring... Det var rena drömmen att få känna doften av hund så nära inpå en själv igen. Senaste gången jag gjorde det var då jag träffade Bamse sist (dock tror jag att han inte är av denna värld längre). Kort sagt, att vara hundvakt fick mig att sakna Bruun (vår hund som vi hade förr i tiden) otroligt mycket.

Längtar tills imorgon tror jag, ska på guidad tur på Uppsala slott med klassen då, hoppas på att få besöka delar av slottet man inte får besöka om man bara är "där på besök då det regnar". Hoppas även på att vi får sluta då rundturen är slut ("ovanligt" att jag hoppas på det när man slutar halv fem enligt schemat, haha).

Den du aldrig sett, den du aldrig vetat vem det var. Det var jag.





Det är väl på tiden att ni får se mig för den jag är. Jag ser varken ut som en sjuttonåring eller fotograf, jag ser inte heller ut som jag hade önskat, men man får så lov att acceptera det man har och att det är jag. Det finns många med samma kläder som mig, men få har dem som mig. Ni ville veta hur jag såg ut och jag tolkade att ni ville se mig som jag är och inte något tillgjort som jag bara gjorde till för att verka normal.

Jag hoppas att det inte är en allt för stor chock för er som inte sett mig tidigare ifall jag inte är vad ni hade förväntat er... För den delen ifall ni hade väntat er helt awesome bilder också och att dem inte når upp till era förväntningar (första gången jag faktiskt försökte mig på att fotografera porträtt)...

Gissa om folk glodde då jag gick iväg till Gredelbyhagar vid ungefär kl. 11:00 imorrse. Det är uppenbarligen sällan folk här omkring ser personer gå iväg med fyra kameror, ett stativ, en reflexskärm, och en kameraväska... Sedan var jag inte hemma förens ungefär tre timmar senare och då var jag bara in och vände innan vi far iväg till Uppsala.

Uppsala - Part Two





Detta har egentligen inte ett skit med bilderna att göra, men det skedde samtidigt som bilderna togs. En viss person (du-vet-vem-du-är), tyckte att jag skulle fotografera självporträtt på mig själv då jag var i Uppsala igår. Detta kom ifrån en person som redan vet hur jag ser ut (oväntat, hah). Det är max fyra personer som läser min blogg som vet hur jag ser ut (visst, ni som läste min blogg förr kanske fick en hum om hur jag ser ut då jag fortfarande hade profilbild här på bloggen), och jag vet att i alla fall en av dem som vill vara anonym (du-borde-veta-vem-du-är) kommenterade för ett tag sedan och tyckte jag skulle visa bilder på mig själv. Är egentligen inte den som gillar att vara framför kameran och aldrig haft tanken att "det här ska vara min ego-blogg som jag spammar ned med massa [knäppa] bilder på mig själv"... Men ja, kort sagt, det känns som att jag borde försöka att orka fixa bilder på mig själv som jag kan visa (och då menar jag inte bilder tagna med min cam som är sönder redigerad - haha, det påminner mig om den enda bild som faktiskt finns här på min blogg någonstans, den som är helt sönder redigerad pga att jag var tvungen att redigera sönder den på multimedian i vintras då vi höll på med photoshop).
Blir ni allt för ledsna ifall jag försöker fixa bilder imorgon (ifall vädret tillåter att jag är ute och gör det dvs) och kanske visar ett par stycken...?

Uppsala - Part One




Ska jag, eller ska jag inte...?



Det är tydligen en fototävling igen, samma sort som jag var med i tidigare i år (men då var temat husdjur, nu är temat sommarbilder)... Om jag förstod det rätt så är det inte närbilder dem är ute efter, det är tydligen landskapsbilder... Jätte lyckat det... Har inte fotograferat så värst många landskapsbilder nu under sommaren... Det har mest vart närbilder för min del...
Så jag vet inte om jag ska vara med eller inte... Vad säger ni? Ska jag vara med igen eller ska jag inte?
Skulle alltid kunna skicka med den lilla mängden landskapsbilder jag tog nu under sommaren och någon av mina favorit närbilder jag tog för bara ett par veckor sedan (är max fem bilder per person precis som förra gången)...

Är egentligen väldigt frustrerad just nu (vilket kanske inte märks), min gula tråd är totalt försvunnen, den finns ingen stanns och jag hade tänkt sitta och sy ett tag... Lär väl behöva köpa en ny tråd igen bara för att den andra slutat att existera (nej, jag har inte tagit slut på den)... Kul. Tänker försöka liva upp mig själv med att röra ihop chokladpudding och sy ihop kroppen på min sak som jag gjorde tidigare idag eller göra mönstret till Sparx för att lugna ned mig själv då det gäller den gula tråden.

Vi hade det bra, tills du kom och sa hur det va.



Har egentligen inget vettigt att säga... Har mycket att göra imorgon inför första skoldagen (torsdag)... Fyfan vad alla lov ska gå fort då man inte vill att dem ska gå fort och sega sig värre än mina snigelätande sniglar då man vill att det ska gå fort... För den delen, objektivet till EOS 700 kom hem nu idag. (: Fett trevligt att köra med manuell fokus, dock lite läskigt fortfarande.
Och jag är inte stolt över mig själv som gör allt i sista minuten, t.ex. dagen precis innan det är för sent...

Ber för den delen om att uppmärksamma er om att bloggen kommer vara låst någon gång under förmiddagen imorgon (kan tyvärr inte säga exakt när, men ni märker väl när det går att komma in på här och inte går att komma in här).

You're my pride and beauty when everything falls apart.




Varje dag av mitt liv, varje andetag tar tid, jag står aldrig still.





Jag tycker det är väldigt roande att ha ett objektiv med stor bländare nu. (: Det är så kul...

"They say Nobody can break the circle, that Nobody cares..."






"They say Nobody can break the circle, that Nobody cares, Nobody can do anything about it, Nobody tries to change things, And they're right, because I'm still Nobody."
~ citat ifrån en person kallad Nobody ifrån TMNT

Previous posts

Newer posts



©opyright Casowa Photography 2009-2012
2009
January
February
March
April
May
June
July
August
September
October
November
December

Bildbloggar Fotobloggar bloggar Fotobloggar Fotobloggar


   


I was created to create, it’s as simple as that. I create in more ways than one and now it’s time for you to see the world through my eyes – or rather, through the lens of my camera.
Welcome to my blog that I shall fill with my memories from each day that passes by.

   


Follow on Bloglovin






         Digital exposures
     Analog exposures
     Time to see      Amanda Berglund
     Melody pearl
     Nevnarien
     Emma (Hagelstorm) Eriksson
     Inside reflection
     Lina Foto
     Linda Sundell
     Nicolinaslillaskrivbok
     Kreativlink
     Implode
     6x6 life
     Behind the water heater
     I was a whirlwind
     Devils 6th day