Det är väl på tiden att ni får se mig för den jag är. Jag ser varken ut som en sjuttonåring eller fotograf, jag ser inte heller ut som jag hade önskat, men man får så lov att acceptera det man har och att det är jag. Det finns många med samma kläder som mig, men få har dem som mig. Ni ville veta hur jag såg ut och jag tolkade att ni ville se mig som jag är och inte något tillgjort som jag bara gjorde till för att verka normal.

Jag hoppas att det inte är en allt för stor chock för er som inte sett mig tidigare ifall jag inte är vad ni hade förväntat er... För den delen ifall ni hade väntat er helt awesome bilder också och att dem inte når upp till era förväntningar (första gången jag faktiskt försökte mig på att fotografera porträtt)...

Gissa om folk glodde då jag gick iväg till Gredelbyhagar vid ungefär kl. 11:00 imorrse. Det är uppenbarligen sällan folk här omkring ser personer gå iväg med fyra kameror, ett stativ, en reflexskärm, och en kameraväska... Sedan var jag inte hemma förens ungefär tre timmar senare och då var jag bara in och vände innan vi far iväg till Uppsala.