När jag nu tittar tillbaka på minnen från förr och inser att jag bara behöver gå tre mappar tillbaka på datorn, till mapp 137 närmare bestämt, innan man är tillbaka på någon solig dag som existerade för ungefär ett år sedan... Så inser jag hur mycket jag har låtit gå förlorat. Vad hände med oss, min vän? Det där "vi två mot världen" försvann tydligen trots allt... Var det för att det där "vi" blev fler än planerat...? Delvis... Dock ska vi nog placera all skuld på mig, som inte tog alla chanser som fanns och alla stunder som skulle ha bevarats... Varför...?

 

Förlåt mig, snälla. Jag älskar dig, jag älskar er alla. Ge mig en chans till, låt oss skapa igen. Låt allt bli som förr... Precis så som jag minns det... Precis så som jag älskade att ha det.