Vem är du? Vilka är ni?

För att det kanske har glömts bort med tiden som passerat och jag har nog i övrigt aldrig riktigt presenterat mig...

 

 

Mitt namn är Caroline Wahlberg, dock är det nog fler personer som känner mig som antingen Caius, Vazchu eller Vaz (och en handfull som Casowa) och jag kom till denna jord på trettondag jul i januari 1993. Jag befinner mig på en plats kallad Uppland, mer specifikt på en plats i Uppsala och Stockholms-trakterna. Är något av en ensamvarg på samma gång som jag inte är det, älskar egentligen att umgås med folk som jag trivs ihop med. Den kombinationen kanske låter lite konstig ja, tyvärr är det så att jag råkar tydligen bara bo på fel plats och har ganska långt till majoriteten av mina vänner, så enkelt är läget och sådan otur har jag.

   Mina intressen är väldigt många och väldigt varierande... Det finns å visso en del ting som jag endast brukar benämna med ett simpelt men ändå väldigt beskrivande ord. Jag älskar att skapa. Det är något som jag gör på mer än ett sätt och jag gillar att prova på sådant som jag aldrig gjort tidigare. De största delarna är fotografera, illustrera och skriva, men utöver det så kommer även att sy och att göra handbundna böcker väldigt mycket också.

   Jag har en förkärlek till drakar, demoner, böcker (speciellt gamla sådana som är åtminstone 70 år gamla, men även sådana som jag läser), film, musik, teater, universum, spel, historia, japansk kultur, religion i vissa fall, mytologi och gamla platser eller ting med fin historia eller fina betydelser. Kanske bör jag nämna anime, manga, cosplay och konvent också, dock är de ting som jag klassar under "japansk kultur" och att skapa... De hör alla ihop.

   För att göra nyfikna människor besvikna kommer jag inte nämna några favoriter av något, för en sådan lista skulle bli allt för lång. Kanske någon annan gång, för att ge någon lite tröst.

 

 

Jag har fotograferat sedan jag var tolv år, dock blev det väl inte "på riktigt" förens jag gick i åttan och fick min första egna mobil med en liten halvdålig kamera i. Dock kallar jag inte det "på riktigt" heller, med den blev det helt enkelt bara en daglig vana att faktiskt fotografera något. Våren 2009 kom min vän och första egna kamera in i mitt liv, Nikon D60 heter han... Och den lillen har vart min följeslagare sedan dess.

   Längst med vägen av år som passerat förbi har vi fått sällskap av föräldrarnas gamla Canon EOS 700 som jag återupplivade under 2011 om jag inte missminner mig helt och hållet. Noteras går att göra att EOS 700 är att tacka för att jag blev intresserad av att fotografera ifrån första början, för den kraken har följt mitt liv sedan innan jag själv ens minns vad som hände om dagarna. Jag vill minnas att jag tyckte att han var cool och att jag var grinig över att jag knappt fick peta på honom då jag var yngre (jag kunde ju råka ha sönder honom, såklart).

   Nästa lillplutt att bli en del av familjen var lilla Olympus Trip 35, min första egna kompaktkamera, och ja en analog sådan var ett måste. Han är så fin och trevlig att jag inte kunde låta bli att köpa honom.

   Ett halvår dröjde ungefär efter att jag skaffade Trip och så kom allra finaste Olympus OM-2 och blev en del av vår växande familj. Vi behövde en dam att hålla koll på herrarna.

   Ungefär ett år hann att passera innan nästa kom till familjen, då en Polaroid Automatic 100 Land Camera som jag fick i studentpresent. Kan dock erkänna att jag egentligen aldrig har fotograferat med den stackaren, allt jag vet är att han ska vara och låter som att han mår som han ska... Att hitta batterier eller att "bygga om" honom är det som kört ihop sig, samt att hitta film. Sorgligt nog är ju analog fotografering döende, speciellt Polaroidernas tid i denna värld.

   Efter bara ett par månader så kom två små finingar på samma dag, och jag var inte ens hemma när de gjorde det (jag var i sanningens ord uppe i Sundsvall då och när jag kom hem väntade dem på mig), Canon FTb QL och Nikon EM. Även de har i och för sig inte blivit "rastade" än, har inte kommit mig för att skaffa nya batterier till dem tyvärr. Men en dag skall det ske, de skriker om att få bli älskade igen.

   Senaste lilla grabben till familjen är ännu en kompaktkamera, denna gång en digital sådan vid namn Canon Powershot G16 (eller Yoite, som min heter). Han blev en del av familjen i slutet av 2013 och är den som har följt med på konvent sedan dess samt den som har till uppgift att hjälpa till med wip bilder på mina cosplays samt kanske någon vardagsbild då och då.

 

Och jag får nog fortsätta drömma och önska mig en Nikon D800 som sällskap ett bra tag till, för det är nästa familjemedlem hoppas jag på... Även om det vore fint med några (många) fler polaroider, någon härlig gammal Minolta, Pentax och Kodak också. För tro det eller ej, många gånger föredrar jag att fotografera med analoga kameror. Varför skulle jag annars ha sex analoga kameror och endast två digitala?

 

... Detta är vilka vi är.. Vilka är ni?









Name;
Remember me?
Mail/e-post; (it wont be publicized)

Website;

Message;




©opyright Casowa Photography 2009-2012
2009
January
February
March
April
May
June
July
August
September
October
November
December

Bildbloggar Fotobloggar bloggar Fotobloggar Fotobloggar


   


I was created to create, it’s as simple as that. I create in more ways than one and now it’s time for you to see the world through my eyes – or rather, through the lens of my camera.
Welcome to my blog that I shall fill with my memories from each day that passes by.

   


Follow on Bloglovin






         Digital exposures
     Analog exposures
     Time to see      Amanda Berglund
     Melody pearl
     Nevnarien
     Emma (Hagelstorm) Eriksson
     Inside reflection
     Lina Foto
     Linda Sundell
     Nicolinaslillaskrivbok
     Kreativlink
     Implode
     6x6 life
     Behind the water heater
     I was a whirlwind
     Devils 6th day