att stå ensam kvar då alla andra drar.

 
Idag är det sista dagen på Work Express, himlen grät och Titanic förliste.
"Jag gråter."
När jag tänker på Work Express... Mitt hjärta har krossats när jag tänker på att det är sista dagen på Work Express.
Varje ögonblick som passerar känns som en evighet. Den här melankoliska känslan inom mig vill inte avta,
efter att jag log mot någon på bussen som inte log tillbaks.
Sedan såg jag solen lysa upp horisonten.
"Hihihi... Ehhh..." - därför måste vi vara kärleksfulla idag, för en sekt lämnar man aldrig.
Lös det!
 
~Av en grupp människor som vistats tillsammans under en och en halv månads tid.

Digitala exponeringar / 2013-02-14, 21:39:15










Name;
Remember me?
Mail/e-post; (it wont be publicized)

Website;

Message;




©opyright Casowa Photography 2009-2012
From the past
2009
January
February
March
April
May
June
July
August
September
October
November
December

Bildbloggar Fotobloggar bloggar Fotobloggar Fotobloggar


   


I was created to create, it’s as simple as that. I create in more ways than one and now it’s time for you to see the world through my eyes – or rather, through the lens of my camera.
Welcome to my blog that I shall fill with my memories from each day that passes by.

   


Follow on Bloglovin






   
Categories
     Digital exposures
     Analog exposures
     Time to see
Favourites
     Amanda Berglund
     Melody pearl
     Nevnarien
     Emma (Hagelstorm) Eriksson
     Inside reflection
     Lina Foto
     Linda Sundell
     Nicolinaslillaskrivbok
     Kreativlink
     Implode
     6x6 life
     Behind the water heater
     I was a whirlwind
     Devils 6th day