Tiden har inget namn, det är därför man inte märker hur fort den går. Jag hinner knappt med att inse hur fort tiden faktiskt går. Det var precis efter sommaren 2009 som jag satt i gallerian på GUC och trodde att jag skulle explodera av nervositet inför att träffa min blivande klass MP1A. Nu sitter jag här och har haft min sista lektion i alla salarna som GUC har, med en klass som kommer kalla sig TT3 i knappt fem dagar till... Fast egentligen är det nog bara en dag till som vi kan kalla oss för TT3, och det är på tisdag - för det är nästa gång klassen samlas igen för att ta studenten.

Utöver det har jag inte ens hunnit med att märka en annan sak, ännu ett år har passerat nu för ett par dagar sedan med min käraste D60. Nu är han tre år och vi har haft tre år tillsammans. Det känns fint, hoppas det blir många år till för oss.