Detta är inte bra, jag har blivit svald av känslor som är lika olika som mörker och ljus är. I ena stunden, just då jag skapar, är jag positivt inställd till allt och känner mig säker på både det jag gör och vad jag kan. I stunden där på, då jag försöker vara seriös och söka jobb, är jag negativt inställd till allt och känner mig lika osäker på mig själv som jag var då och ser bara allt som jag inte kan. Antagligen drog det ned mig ganska rejält när jag lyssnade på radion tidigare idag och hörde att det finns färre och färre jobb där ute och fler människor för varje dag som passerar blir arbetslösa (ja, detta gällde Sverige). Lågkonjukturen märks tydligen på andra ställen än endast i tryckerierna nu, där det märks som mest.
   Det är antagligen därför jag försöker finna tröst i att lägga upp mitt fåtal analoga vinterbilder, bilder som jag egentligen inte gillar resultatet på, det enda jag gillar med dem var glädjen jag kände då jag stod mitt i snöstormen som drog förbi och kände mig levande. Mina Olympusar är inte till för att exponera natur bilder, de hör hemma i städerna för att dokumentera det som sker där.

Det är nog dags att sätta i en ny film i OM-2, för jag har en idé. Dubbelexponering nästa.