Det skedde inte igår, inte dagen innan dess och inte dagen innan den heller. Det var för en tid sedan, och jag levde. Jag stod mitt ute på ängen som var täckt av snö, i hagen, när allt plötsligt blev vitt. Under vissa ögonblick kunde jag inte ens se tre meter framför mig, allt som fanns var en vit dimma kallad snö.
   Nu är det fem plusgrader redan halv åtta på morgonen när det är dags att gå ned till tåget, så det är inte längre den årstiden kallad "vinter". Allt som saknas är allt jävla pollen och alla vackra växter som blommar likt fyrverkerier.