Det är imorgon, ja, då ses vi inte mer. Fast å andra sidan så gör vi det ändå, för jag planerar faktiskt att komma tillbaka. Det är imorgon som jag sätter mig på ett tåg och reser ned till platsen kallad Linköping där jag ska spendera resten av den här veckan - inte som mig, men som någon annan.
   För fyra dagar sedan var jag nog nervös, men nu finns den känslan inte med i min ordlista över känslor för dagen. Jag andas, ser, lever och mår bra - så då måste allt gå bra. Emily ska sitta på min axel under resan ned med min hatt på sned och en väska som är på gränsen till proppfull. Det finns en massa människor där nere som jag åtminstone är bekant med, men det är bara en av dem som jag faktiskt träffat ett antal gånger tidigare face-to-face, så jag tänker försöka hitta dem så gott det går under veckans gång.

Vi hörs, en dag. Denna gång kan jag ta så mycket mer foton än vad jag gjorde under Uppcon. Närcon 2012 blir likamed ett konvent där jag kan fotografera ett par tusen bilder om jag så vill, för jag har kostat på mig ett sprojtans nytt minneskort till D60... Och jag har en känsla av att jag kan behöva mycket plats för fotografier, med tanke på hur länge jag blir borta.