Jag har ägnat den här veckans promenader till tåget eller bussen med att förtrollas av frosten som glittrar på marken. De mörka eftermiddagarna på vägen hem ifrån skolan ägnar jag till att beundra mysiga solnedgångar och drömma mig bort med blicken fäst på den mörka himlen där stjärnorna (som jag trodde att jag hade glömt bort) tittar ned emot mig.
   Imorgon är det första dagen det här skolåret som jag ska kliva upp utan att bege mig norrut emot skolan, imorgon beger jag mig istället söderut för att precis som förra året besöka fotomässan. Den enda skillnaden är att jag åkte in på lördagen då och tar fredagen i år.



Idag har kylan svävat tung i luften och det som jag nästan vill kalla is har legat som ett täcke över marken, vilket nästintill gjort det omöjligt för mig som inte äger några vinterskor att gå. Jag överlevde det tredje nationella provet i svenska efter att ha suttit och slitit med det i fyra timmar och dryga tio minuter, men ändå kändes det hemskt att gå där ifrån (jag har aldrig varit med om ett värre nationellt prov tidigare, jag är inte journalist och har aldrig skrivit något annat än krönikor förr).
   Sedan jag kom hem har jag klagat i mitt stilla sinne om hur ont det gör i nacken efter att ha suttit på en stol vid ett bord som inte är anpassade att sitta längre än en timma vid och sett på Bleach. Efter det har jag även hunnit med att äta middag, gå ned till centrum och stanna till hos min mormor som jag fick ett par kängor av.

Där har ni min vecka, min morgondag och idag. Som för ovanlighetens skull faktiskt inte går lika mycket i ett längre.