Det finns egentligen mycket som jag bör göra innan morgondagen gryr, men ändå sitter jag här och tänker, planerar och lyssnar istället. Man kanske skulle kunna säga att jag laddar för att köra igång och börja leva igen, jag känner mig redo för det. Efter att jag ritade klart bilden på Cora igår kväll var det något som vaknade inom mig och jag har insett hur förbannat lat och oduglig jag har varit de senaste veckorna.
   Jag har en massa bilder i kameran som jag inte laddat över till datorn än, drygt en halv film och nästan en hel till film kvar att fotografera klart innan december (som det är tänkt). Det känns som om det är på tiden att börja bli lite mer fäst vid att fotografera igen och inte bara otroligt fäst vid att rita (helt ärligt så tror jag att mitt intresse för att rita har växt om mitt intresse för att fotografera, vilket inte känns bra, jag vill ha de båda på delad första plats).

Nu är det dags att sluta drunkna i tankar och ta sig upp på fötterna för att börja leva, tiden stannar inte även fast kroppen och sinnet gör det.