Nikon D60 + 55-200mm

Det känns ganska läskigt att mitt sista sommarlov snart är slut. Undrar vad jag gör om ett år, vem jag är då. Jag har alltid sagt att jag inte vill förändras, men jag vet att jag har förändrats ändå. Det kanske inte är mycket, men det finns en del saker jag har förändrats ganska mycket med. Så jag börjar fundera ännu mer när jag tänker på det. Hur mycket förändrar ett år mig? Det känns som jag var en helt annan person då jag startade min förra blogg den tjugoåttonde februari 2009, även fast det fortfarande är jag...
   Men det känns ganska fint ändå - att man förändras sakta men säkert även fast man lovat sig själv att aldrig förändras. Jag hade inte velat vara den jag var förr i tiden idag... Det är den jag var då som är främmande för mig nu, jag kan inte längre se mitt jag som jag var då framför mig. Att sitta tyst som en mus för att höras och synas så lite som möjligt, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år. Visst märks det att jag var den personen förr, min hals är fortfarande inte van att prata så mycket som jag gjort de senaste åren. Ibland undrar jag om den någonsin kommer bli van, innerst inne hoppas jag det. Jag vill aldrig någonsin igen vara den jag var förr, jag vill vara det jag är nu och troligtvist vad jag ska komma att bli.