Det var kul, detta måste jag erkänna. Jag älskar att sy, även fast jag må hända inte är så skicklig, men hatar då min kära väninna till symaskin tillhörande min mamma inte vill som jag vill. Men det är underbart då vi båda är överens, de stunderna skulle man kunna säga att vi är som bästa vänner och fyller i varandras meningar, bara att vi "gör det med stygn".
   Jag hade ingen plan, inget mönster, inte ett skit. Det som kom tog jag utan att tänka, allt jag gjorde var att agera utan att vänta. En bit tyg som jag testade inställningarna på min väninna blev mitt nya armband, utan att jag tänkte att det skulle ha blivit det. Den sitter så fint på min vänstra handled och får mig att känna "detta är rätt, detta är min tid att glänsa" då det gäller allt med denna kommande högtid att göra. Må hända att jag ej hann klart, för jag stötte på skit och problem längst vägen vi vandrat. Jag skulle ha färgat håret, men färgen blev till damm då den torkat och föll ut ur håret som en dimma, så frustrerad och förbannad som jag var rusade jag in i duschen för att få ur helvetets skit ur mitt hår. Aldrig igen köpa sådant skit, den oöppnade åker tillbaka till affären så snart som möjligt, sådant skit tänker jag inte kasta ut pengar på igen.
   Min plan var en klänning, men jag fann ett linne på nästan tre år i min "garderob" som fick bli en del av det hela. Mina leggings vars liv är rätt ungt, fick även så bli en del. En färdig hatt med nät och svart tråd för 119 kr fick även bli en del av det hela. Lite klipp klipp där, lite sy sy här, lite klipp där och ett stygn här och där, så har vi en ärm att bära med stolthet och lycka. I slutändan pga allt kaos med håret blev inte klädnaden klart till fullo, det var sannerligen tur att detta inte syntes. Så min morgondag består nu delvis av att sy klart denna klädnad.
   Det känns så rätt, det känns inte främmande trots att det är helt nytt, jag älskar detta. Det känns hemma, jag trivs! Önskar så innerligt att man kunde få bli accepterad då man går klädd så här året om, men det lär man inte bli, en sådan synd att ord ej finns. Fan vad hemskt att bara få trivas som sillen i det enorma stimmet av nära och kära tre dagar varje år... Hemska värld vi lever i. Låt det vara Halloween varje dag, snälla.