Lovet har börjat. Kändes drygt att åka in till skolan för att ha en lektion (webdesignen var inställd). Så jag satt i biblioteket hela morgonen och var lite halvt social med folk inne på DC (ovanligt? nej). Sedan var det idrott - enda lektionen - som jag tror att jag dog lite på (ingen astma medicin som sagt, men är rätt stolt att jag överlevt omrking fem idrottslektioner utan den, i början var det svårt, men nu funkar det hyffsat bra, så kanske ska fortsätta att köra utan den).
Efter idrotten begav jag mig till matsalen för att äta någon gryta som inte smakade ett skit rent ut sagt (denna punkt är ovanlig, brukar annars åka hem direkt efter idrotten). Då den smaklösa maten låg i min mage dränkt i två glas vatten och ett glas mjölk så var det bara upp till biblioteket igen och göra samhälls läxan - dock blev den nog lite halvdant gjord är jag rädd, men jag orkade verkligen inte bry mig, jag hatar samhällskunskap.
Sedan begav jag mig in till centrum och försökte få byta tyget som jag köpte i onsdags som det visade sig att jag inte behövde, men nejdå, det är bara de som är 40+ som får byta tyger tydligen för att då en som är 20- kommer så är det ingen annan som behöver ha den längden på tyget man har och att det inte funkar att lägga den biten bland stuvarna. Så då gick jag förbannad som få där ifrån och stapplade in på H&M där jag nästan välte en hylla för att jag var så arg - jätte lyckat, jag vet, men det blir så då man blir knuffad samtidigt som man nästintill har ånga som bolmar ut ur öronen. Hittade ingen nagellack som jag sökte där (det var i stort sätt tomt på alla hyllorna), så då begav jag mig till Åhlens där jag hittade nagellack och köpte det - men jag suger på nagellack, så jag vet inte om det var värt att betala hundra kr för två små "flaskor".

Sedan slöade jag mig till stationen då jag visste att jag skulle missa tretton över tåget. Då jag stod där i min egen lilla värld och blev kvävd av alla som rökte omkring mig så var den en äldre kvinna i ungefär 40 års åldern som gick rakt in i mig trots att jag såg att hon glodde på mig då hon kom gående. Så min fråga är... Blir jag osynlig då jag står och tänker på annat och inte är allt för närvarande i nuet eller är jag osynlig hela tiden...?

Väl hemma orkade jag i stort sätt inte göra ett skit rent ut sagt, så jag kom fram till "Jag vill gråta!" av någon anledning, så jag drog upp min älskade bok som kom hem för någon vecka sedan efter närmare tre månaders väntan och läste tortyr scenerna där Baltzar och Skar som är med på ett hörn toterar Gavril, älskar seriöst den biten även fast jag hatar idioten Baltzar så äckligt mycket, den mannen är fan sjuk i huvudet... Det borde vara han som är inlåst i det där mentalsjukhuset istället för Gavril.... Hej, ja, jag är besatt av Gavril, hehe. Han är bäst (plus att jag har fått för mig att han är jävla snygg utifrån Sarah's beskrivningar av honom, hehehe). (:
Sedan blev jag fast i tortyr scenerna i alla fall och grät som en bebis precis som första gången jag läste boken, men sedan jublade jag då Khezef kom till undsättning och räddade Gavril då jag avslutade att läsa med tårade ögon och ett leende på läpparna.

Sedan dess har jag inte gjort allt för mycket - säger vi som bara för att få ett avslut på det här inlägget. Antar att ni får veta imorgon vad jag har sysslat med idag mellan klockan halv nio ungefär tills för tretio minuter sedan.

Ursäkta för den delen att jag har blivit tråkig här på bloggen på sista tiden... Men det blir så då jag inte har något vettigt att säga men ändå har saker att säga.