Nikon D60 + 50mm (översta)/55-200mm(understa)

Jag är så jävla nervös och rädd att ord ej finns. Men det lustiga är att jag inte är det på grund av att de kommande veckorna ska jag ägna ihop med främmande människor som jag aldrig talat med förr. Av någon anledning har jag inga problem att möta främmande människor och umgås med dem (kanske tack vare alla forumträffar jag varit på och alla människor jag mött som jag bara talat med på internet i övrigt)... Jag är inte nervös över allt jag kommer få göra på APUn, visst, jag kommer säkert lyckas göra något fel eller så, men jag är ändå inte nervös över det.
I stora drag är det platsen i sig som jag är nervös och rädd för. Det stället är enormt! Jag är rädd och nervös för platsen nog mest pga. att den bevakas tjugofyra timmar per dygn och inte vem som helst får komma in där. Det är fan ett under att jag fick komma in där på besök i torsdags... Frågan är bara om jag lyckas övertala vakterna att få komma in imorgonbitti (mitt pass gällde tydligen bara i torsdags och i fredags även fast min lärare bad om att jag skulle få ett pass som gällde även vecka 46 så min handledare hann skaffa ett nytt åt mig)... Det är nog det jag är mest nervös över... Sedan är det väl mina resor till och från stället som jag gruvar mig över... Man skulle få biljetter som gällde på stadsbussarna ifall stället man skulle vara på låg längre bort än två kilometer ifrån stationen/platsen man bor på, och jag har omkring tre kilometer fågelvägen till min APU ifrån stationen, och det blir nog genast närmare fem kilometer när man går eftersom man inte kan gå längstmed fågelvägen... Så ja...

Hej benmuskler kanske man får lov att säga redan nu... Och hej död människa när man kommer hem efter APUn...