0 - Ett år har passerat. Ett år har föds för att försvinna lika fort.
Ca. 50 minuters kladd. Nej, muffisen lipar inte, det är en glad mun ska det föreställa... I know, det kan misstolkas som att den lipar.
Nej det är ingen vanlig dag idag, för det är D60's födelsedag idag, hurra hurra hurra!
Kan inte fatta, det har gått ett år nu. Ett år. Fan vad snabbt tiden går nu för tiden! Och jävlar skulle man också kunna säga, det har gått mer än ett år nu sedan jag började blogga igen efter att jag dumpade min allra första blogg och tog uppehåll i ca. 1 ½ år ifrån bloggvärlden. Började blogga första gången 2006, men sedan vid nyår någon gång slutade jag blogga för att jag inte hade något att blogga om, sedan på min förra blogg (tror det var den 28:de februari jag började blogga där) tog jag mig tillbaka med att ha en blogg, därav, har det nu gått snart ett år och en månad sedan jag började blogga på nytt. Skojs. Iofs, om man ska köra med den här bloggen som riktiga bloggandet, så har det inte gått ett år än. Men nog om bloggen nu, det här var ju tänkt att bli ett av två inlägg tillägnade min kära vän. (:
Men ja, det är otroligt att jag har hållt på och fotograferat i ett år "på riktigt"... Började fotografera då man fortfarande körde med analogt och jag fick prova mina föräldrars kameror innan jag och min bror fick en liten egen utomhus kamera som vi fotograferade med (eller, det var mest jag som fotograferade med den då, men ja, den var bådas) - fortfarande analogt. Sedan när vi började köra med digitalt, så fotograferade jag lite mer än innan, dock inte så värst mycket just då, jag kunde ju inte lägga ensamrätt på kameran då den inte var min. När jag fick mobil med kamera i (kan tilläggas även att den inte var bra), började jag fotografera jävligt mycket, det blev minst 500 bilder/månad för mig då, eftersom jag hade med mig mobilen i stort sätt överallt. Men sedan, började jag fundera på att skaffa en egen riktig kamera då jag ansåg att min mobils kamera var skit. Och då såg jag D60 i några reklamblad, tyckte den såg fin ut (eheh, ja, jag dömde kameran efter utseendet då...), började läsa lite mer ingående om dem, gick och hoppades innan julen 2008 på att få en D60 i julklapp, men nix pix, D60 kom inte förens flera månader efter det. Gissa hur överlycklig jag var då jag fått med mig D60 hem? Jävligt lycklig, kort sagt! It was a dream come true.
Alla är vi amatörer någon gång då vi har kameran i handen, och jag var inte den första amatören med en kamera i handen. Men istället för att mitt intresse skulle slokna (som vissa sa att det skulle) växte det tusen gånger om. Med tiden började jag utforska de manuella funktionerna (auto fokus var den auto saken jag dumpade först av allt, det tog mig bara någon vecka att dumpa den, så mycket bekvämare med manuell) och dumpa auto mer och mer. Visst tog det tid i början att förstå sig på allt, och visst förstår jag inte allt till hundra än, är fortfarande osäker och måste ta minst fyra test-bilder innan jag får in allt så som jag vill att det ska vara. Då man misslyckas, föds inte den gnagande oron över att man inte är bra nog, att man är dålig, i första hand - inte för min del - jag försökte förstå vad som gick fel, försökte igen. Jag vägrade ge upp och jag vägrar fortfarande att ge upp. Med misslyckanden, föds det otroliga, det lyckade, som man blåser upp sig som en [insert något som passar bra här] över för att man är så stolt över det. Visst blev jag generad till en början då jag hade min första utställning med mina foton och folk sa att de tyckte mina bilder var fina, och visst blir jag fortfarande det och blir helt paff på ord ifall man får någon riktigt underar kommentar om någon bild.
We'll keep on walkin' until the day we die.
Men nu blev det för den delen lite mycket text, ska försöka få upp det lite mer seriösa inlägget som jag har jobbat med och planerat sedan jag började med nedräkningen i rubrikerna på inläggen om någon timma, har fortfarande mycket kvar på det att göra.
Update: Måste tyvärr meddela att jag inte kommer hinna bli klar idag med nästa inlägg pga att det är för mycket kvar att göra, jag behöver minst tre timmar till på mig. Och jag håller på att somna redan nu trots att jag drogar musik på skit hög volym... Så det känns som att jag jobbar järnet imorgon för att få upp inlägget imorgon eftermiddag...
Old categories
Uncategorized
Memories 2011
Memories 2010
Memories 2009
Blogs
Emelie Ohlsson
Tinkerbella
Runaway
Megapixlar
MD Photos
Rebecca Rehn
Weron
Uncategorized
Memories 2011
Memories 2010
Memories 2009
Blogs
Emelie Ohlsson
Tinkerbella
Runaway
Megapixlar
MD Photos
Rebecca Rehn
Weron