Säg att jag drömmer fortfarande, snälla.
Jag trodde att jag hade vaknat ifrån mardrömmen. Jag trodde att jag var vaken nu och hade varit vaken sedan natten då jag hade den hemskaste mardrömmen på många år. Men nu önskar jag att jag sov fortfarande. Hur fan kunde jag låta det ske? Varför är jag så blind och klumpig? Jag vill inte vara med längre.
Jag är i alla fall lycklig att min bästa vän fortfarande lever, om det hade vart värre hade jag suttit och gråtit nu. Tack att jag hade såpass tjockt filter på honom... Men nu har jag inget som kan skydda honom längre. För linsskyddet tänker jag inte sätta på, det är fyllt av glasbitar och filtret kommer bara göra mer skada än nytta nu... Jag vill hem och gömma honom i min säng där han är trygg.
Old categories
Uncategorized
Memories 2011
Memories 2010
Memories 2009
Blogs
Emelie Ohlsson
Tinkerbella
Runaway
Megapixlar
MD Photos
Rebecca Rehn
Weron
Uncategorized
Memories 2011
Memories 2010
Memories 2009
Blogs
Emelie Ohlsson
Tinkerbella
Runaway
Megapixlar
MD Photos
Rebecca Rehn
Weron
sv: tack för din fina kommentar :)