[Full storlek finns att se här]

Det gick inte så snabbt som jag trodde att få den klar. Jag började med denna den elfte juni i sommras (ni som var in på min blogg då kanske minns tjuvtitten jag visade den dagen och bilden jag visade på bakgrunden lite senare). Min plan då var att den skulle bara ta ett par dagar att göra klart, men det blev inte som planerat kan man väl säga... Jag tappade intresset efter att ha suttit med bilden i ungefär tre dagar, min insperation sprang och gömde sig kan man väl nästan säga. Så jag släppte taget om bilden, gjorde annat. Jag gick tillbaka till att jobba på den till och från, hade enstaka perioder då jag satt i någon timme med den.
Mitt största helvete med bilden var bakgrunden, den var det enda jag inte visste hur jag skulle göra. Jag funderade på att låta dem vara på en klippa högt uppe i bergen, men då började jag tänka på deras personligheter... Bergen är inte rätt plats för dem även om dem bor där. Då slog tanken mig, molnen, platsen de definitivt skulle leka på. Där kan de vara i fred utan någon annan är i närheten. Så då började jag försöka göra moln, det helvetet var ännu större än vad jag trodde. Jag har nämligen aldrig varit seriös då jag ritat moln tidigare för jag aldrig har varit förtjust i att göra bakgrunder. Det gick fel mer gånger än vad jag kan räkna till då det gäller molnen, men av någon anledning gav jag aldrig upp, och den saken förvånar mig otroligt mycket fortfarande, jag har alltid vart den som slängt bilden och börjat om ifrån början när jag inte får det att funka, men jag suddade istället och försökte om det igen. Och jag kan väl säga, jag är förvånad över att det slutade så som det gjorde då det gäller molnen.

Detta är i alla fall mina högt älskade drakar. Rayu heter den lilla damen som är grå med rödoranga färger till det. Cour heter den lilla pojken som är ytterst färgglad emot vad han brukar vara, som ligger på rygg framför damen. De är bästa vänner och har varit sedan dem föddes, det kan även tilläggas att de inte är vuxna drakar, de är bara ungar, inte ens vad vi skulle klassa som tonåringar.

Mer om dem tänkte jag tyvärr inte säga just nu, men ni lär väl få en inblick av vilka dem är i framtiden. (: Detta är nämligen inte sista gången ni ser dem. (;