Skenet bedrar, en leende mask

Ett ögonblick av tystand, en evighet utan ljud.
   Du var aldrig tvungen att le då du stod där och såg på, men ändå gjorde du det. Ett leende som du drog på dig som en mask, för att få alla att se dig för det du borde vara. I ditt inre, i din själ, gömde du ditt sanna jag. Du vågade inte visa känslorna, du trodde det gjorde dig svag, du trodde alla skulle se dig som stark då du stod där på ett hörn och försökte att inte visa en gnutta känsla.
   Det är inte styrka att vara känslolös. Det är känslorna som skapar den starke.
   Du ville många gånger bara sjunka igenom jorden, försvinna ifrån allt. Men du stod kvar och höll masken, längtade efter att skoldagen skulle ta slut. För varje ögonblick som tickade förbi, planerade du ännu en sak du skulle göra då du traskat den långa vägen hem och väl var innanför ytterdörren. Så fort någon såg på dig, undvek du att se in i dennes ögon, rädd för att avslöja dig själv.
   Ögonen är din väg till själen, det är dem som sviker dig och blottar ditt inre.
   Du står där helt stilla och väntar, hoppas på att ingen ska komma och göra dig illa. De ser inte ditt inre. De ser bara din leende mask. De skulle aldrig komma att få veta sanningen hos dig. De var aldrig värda att se dig lida. Ett leende som döljer sanningen, är allt de är värda att se hos dig. Du känner inte dem, de känner inte dig. Rätt ska vara rätt.
   En leende mask är allt de får lära känna, men inte tårarna som rinner ned för dina kinder under den.
   När du står där tyst och lugn på ett hörn och väntar, försvinner du ofta iväg till en annan plats. Du drömmer om en plats där ditt leende är äkta, dina skratt lika så. Om du har tur, väcker dina tankar ditt äkta leende till liv, men bara ifall du är tillräckligt långt borta. Det är när du står där, långt borta i tankarna, som ett ögonblick av tystnad slår emot dig, du hör inte längre deras röster.
   Det korta ögonblicket, känns som en evighet, en evighet utan ljud.


I know folks, jag ändrade från dåtid till nutid. Det är inte ett misstag gjort av mig, det är gjort med flit till fullo.
Du = jag själv, skulle man kort kunna säga...




©opyright Casowa Photography 2009-2012
2009
January
February
March
April
May
June
July
August
September
October
November
December

Bildbloggar Fotobloggar bloggar Fotobloggar Fotobloggar


   


I was created to create, it’s as simple as that. I create in more ways than one and now it’s time for you to see the world through my eyes – or rather, through the lens of my camera.
Welcome to my blog that I shall fill with my memories from each day that passes by.

   


Follow on Bloglovin






         Digital exposures
     Analog exposures
     Time to see      Amanda Berglund
     Melody pearl
     Nevnarien
     Emma (Hagelstorm) Eriksson
     Inside reflection
     Lina Foto
     Linda Sundell
     Nicolinaslillaskrivbok
     Kreativlink
     Implode
     6x6 life
     Behind the water heater
     I was a whirlwind
     Devils 6th day